Kurt Salomonson kommer från Hjoggböle med är nu bosatt i Umeå. Författaren fyller 90 år idag.
I boken "Skönast på jorden är Kvikkjokk om våren" (1981) berättar han om när han som femtonåring hjälpte sin pappa att bygga om stinsbostaden i Jörns stationshus. I ett obevakat ögonblick tog han lite isoleringspapp och skrev: ”Detta golv har lagts av Kurt Salomonson. Idag vet ni inte vem jag är, men snart kommer ni att veta det.” Lappen la han i sågspånsfyllningen under golvet.
Om Kurt Salomonsons litterära berättarinsats skrev Svenska Dagbladets litteraturkritiker, Mats Gellerfelt, den 2 juni 1992: ”Kurt Salomonsons romantrilogi väckte en indignation och ett uppseende som väl ingen skönlitteratur sedan Strindbergsfejden.” Enligt Gellerfeldt hudflängdes Salomonson på ett sätt som 1992 föreföll närmast ofattbart, men inte av den politiska högern utan av arbetarrörelsens ledande skikt och framförallt för att han trampat på många ömma tår.
Romantrilogin, "Mannen utanför", (1958), "Sveket", (1958), och "Skiljevägen", (1962), var Kurt Salomonssons fjärde, femte och sjunde romaner sedan sin romandebut med "Hungerdansen" (1955). Den som tar del av Carl-Eric Johanssons doktorsavhandling, "Brutal social demaskering – Kurt Salomonson, bilden av folkhemmet och offentligheterna", (2015), kan se att Gellerfelts åsikter om trilogins avtryck i den svenska litteraturdebatten inte var någon överdrift.
Hösten 2019 och våren 2020 är Kurt Salomonsons "Sveket" utvald till årets bok i läsprojektet Västerbotten läser.
I den självbiografiska novellen "Byn där tystnaden talade" berättar Kurt Salomonson om tystnaden i byn, frånvaron av skönlitteratur i uppväxtmiljön och den roll Norrans följetonger spelade för att väcka hans läslust, följetonger som även fick honom att börja ana ”att man med ord kunde konstruera bilder som i vissa lägen var mer verklighetsnära än verkligheten själv.”
I novellen som publicerats i "Rötter och rutter" som gavs ut av Umeå universitet 2001 berättar även Kurt om hur uppväxten i Hjoggböle lärde honom att förstå distinktionen mellan tystnaden och tigandet. "Tigandet var tystnadens skrik", skriver han. ”När jag for bort från byn, så kom jag hem”, berättar Kurt Salomonson om uppbrottet från Hjoggböle när han började arbeta i Laisvallgruvan. ”Plötsligt stod jag med ett berättarstoff upp till knävecken.” Det stoffet blev, när han senare flyttade till Pershyttan, romanen "Grottorna" (1956), en bok som kretsar omkring några silikosdrabbade gruvarbetare som tvångsförflyttas. Att efter sju romaner ha kunnat formulera sig så berörande och träffsäkert att den debatt som författarens formuleringar förorsakade jämförs med Strindbergsfejden, det måste betecknas som en bedrift av en berättare som växte upp i den ordkarga miljö som han skriver om i novellen.
Generellt beskrivs arbetarklassen i Kurt Salomonsons romaner som ett kollektiv som är beredda att sälja ut sitt människovärde bara lönen räcker till att köpa bilar, tv och andra konsumtionsvaror. Arbetarklassens företrädare, de fackligt förtroendevalda har sopat sina ideal under mattan och hängett sig åt individuella ambitioner och ett ombudsmannavälde. Det är de arbetare som kan tänka själva som porträtteras mångsidigt.
Kurt Salomonson, två år gammal.
Sett i det perspektivet är det inte konstigt att litteraturkritikern för bland annat kommunistiska Ny Dag, Sam Johansson, i Carl-Eric Johanssons doktorsavhandling framträder som den mest oförsonlige kritikern av Kurt Salomonsons författarskap. Kurt Salomonsons beskrivning av arbetarklassen står ju i bjärt kontrast till Stalinestetikens förhärligande skildringar av arbetarklassen och kollektivet. I den andra ringhörnan placerar sig Enn Kokk. Han beskriver Kurt Salomonsons författargärning mer nyanserad. När Kokk den 22 oktober 1962 i den socialdemokratiska Stockholms-Tidningen recenserar "Skiljevägen" så skriver han att: ”Sällan ser man en så riktig skildring av arbetare och deras beteende utåt som gentemot varandra.”
Trilogins andra bok, "Sveket", är utsedd till den roman som Västerbottningar ska inspireras att läsa under hösten 2019 och våren 2020, som en del av projektet Västerbotten läser. En föreläsningsturné om Kurt Salomonsons författarskap kommer även att äga rum.
Under Berättarfestivalen i Skellefteå arrangeras 15 oktober ett seminarium med huvudtiteln "Arbetarförfattaren som retade arbetarrörelsen". Medverkar gör Carl-Eric Johansson som doktorerat i Salomonsons författarskap, Anders Öhman, professor i litteraturvetenskap och Kjersti Bosdotter, ordförande för Arbetarnas Kulturhistoriska Sällskap (AKS).