Coco Magnusson, bosatt i Berlin, ställer ut sina verk på museum Anna Nordlander.
Ben, armar, huvud, bröst – de mänskliga kropparna genomsyrar Museum Anna Nordlander, de breder ut sig på papper, tittar ner från stora taveldukar och skiftar i färg och form. När Norran är på besök växer utställningen "Natural beauty" sakta fram, under händerna på konstnären Coco Magnusson och Madelaine Sillfors, kurator på MAN.
– Jag utgår från kroppen, hur vi ser på den och hur vi förhåller oss till den, när jag skapar, säger Coco Magnusson.
Personerna i verken definieras inte utifrån kön eller sexualitet, de rör sig bortom normer och nischar. Vad är naturligt? Vad anses vara vackert och vad anses vara motsatsen?
– Jag har haft min beskärda del av dysfori kring min egen kropp, och till viss del hanterat det via konsten. Jag är också täckt av tatueringar, något som har varit ett sätt att acceptera mig själv.
"Verken är skapade med en 3D-penna, och påminner lite om tribaltatueringar i formen", säger Coco Magnusson.
Coco Magnusson studerade fri konst på Umeå konsthögskola, och har sedan dess varit bosatt i Berlin där tatueringsuttycket varit en stor del av skapandet.
– Jag är en del av en tatueringsstudio i Berlin, ett queert kollektiv. Och det är också där, genom att möta queera människor och lyssna på hur de förhåller sig till sitt yttre, som många tankar vuxit i mig.
Reflektionerna syns i konsten. Vad innebär förändringar av det kroppsliga? Att tatuera sig? Färga håret? Operera sig?
– Det kan vara ett sätt att ta kontrollen, tänker jag. Jag är också fascinerad över det maskulina idealet, som kan finnas i tatueringar, där det handlar om att var tuff. Jag utforskar och navigerar min egen maskulinitet på många sätt.
Några av verken är skapade digitalt, medan andra består av teckningar.
Under lördagens vernissage bygger Coco Magnusson broar mellan den traditionella konsten och tatueringar – i en workshop får besökare lära sig hur man bygger en egen tatueringsmaskin av vardagliga ting.
– Jag började med det för ett par år sedan, efter att ha sett dokumentärer om hur man byggde gamla maskiner i dåtidens fängelser. Det är något med hur människa och maskin möts i tatueringen. Men under workshopen är det frukt vi kommer tatuera.
Vad tänker du om att ställa ut på Museum Anna Nordlander?
– Det är jättekul, jag är glad över att ha blivit tillfrågad. Det är ju precis det här min konst kretsar kring, könsidentitet och normkritik.