"Jag älskar verkligen kor", konstaterar Fanny Engdahl som drivs av djurens välmående och att det påverkar kornas mjölkproduktion.
Hand i hand med deras treåriga dotter Hilde tar de emot oss på Axhults gård utanför Kisa i Östergötland. Här, bland betande kor och blommande körsbärsträd, har de nyligen etablerat sig på allvar. Visserligen är deras framtida bostadshus ännu under uppbyggnad men vid årsskiftet tog de över lantbruket efter Tomas föräldrar.
– Under min uppväxt fick jag möjlighet att jobba fritt i skogen så där hade jag mitt fokus. Jag utbildade mig, startade ett företag, men efter ett par år kände jag att jag ville vidare. Då föll det sig på något sätt att jag sökte till agronom på Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala, säger Tomas.
Det var just under utbildningen som parets vägar korsades för första gången. Fanny, som kommer från Skellefteå, hade siktet inställt på en framtid som genetiker. Med avelsfrågorna i första rummet fick hon av en slump praktik på en mjölkgård.
– Att jag skulle hålla på med mjölkproduktion var inte tanken överhuvudtaget, jag hade liksom ingen insyn i det tidigare, men där och då blev jag kär i kor, förklarar Fanny.
Det var först när det fanns planer på att avveckla mjölkproduktionen hemma på gården som Tomas och Fanny tog sig en rejäl funderare. Sedan början av 2000-talet har antalet mjölkföretag i området mer än halverats, men i Axhult gick generationsskiftet i lås. Nu tycker paret sig se en trend där allt fler familjer väljer en framtid på landsbygden.
– Man kommer närmare ursprunget på något sätt. Det är ju mycket snack om självförsörjning och livsmedelsproduktion och den sker ju här. Det kommer vi aldrig ifrån, säger Fanny.
Det är tydligt att paret brinner för de öppna betesmarkerna och den biologiska mångfalden. Samtidigt är de medvetna om att inte alla i samhället delar deras uppfattning om mjölkproduktion.
– I och med att vi har mjölkkor och jag äter kött och dricker mjölk har jag tagit ett aktivt val där jag tycker att det är okej att nyttja djuren. Med det sagt måste det ju vara under de förutsättningarna så att djuren har ett bra och värdigt liv, konstaterar Fanny.
De ansvarar över 390 hektar mark och 45 mjölkkor. När det gäller gården, ja där är planen att öka upp köttproduktionen för att hålla naturbetesmarkerna öppna. Utvecklingen därefter återstår att se men att de blir kvar på gården - det är en sak som är säker.