Daniel Nyström i Cherson, Ukraina.
Just nu befinner han sig i södra delen av Ukraina, en bit öst om Odessa. För bara en vecka sedan var han på plats när staden Cherson befriades efter att ryska soldater tvingades till reträtt.
– Vi har tryckt tillbaka dem så långt som 70-80 kilometer från Cherson, säger frivilliga soldaten Daniel Nyström.
Befrielsen beskrivs som en moralisk och strategisk seger för Ukraina. Daniel Nyström, 36 år, är från Kiruna men bor i Skellefteå. För honom var också befrielsen av Cherson en viktig faktor och vistelsen där har gjort starka intryck.
– Cherson befriades och gatorna var fulla av människor. De var torterade, mördade och brända. Det har varit hemska saker som skett där och ryssarna har försökt bränna bort alla bevis innan de föll tillbaka. Det finns en by öster om Cherson som heter Gammelsvenskby, de har svenska rötter där och de hade låst dörrarna.
Det var i slutet av april som Daniel Nyström anslöt till kriget. Han inspirerades av tre ukrainska vänner som arbetspendlade till Skellefteå där Daniel bodde.
De talas vid ofta mor och son. Så ofta som Daniel Nyström kan. Mamma Nell är glad för varje samtal.
– De stannade och stred för sitt land. Det har alltid varit min dröm också att göra någonting inom det militära så det var ett självklart kall för mig. Det gick fort. Från att jag bestämde mig så tog det en månad för mig att sälja bort grejer och köpa utrustning för att åka ner.
Vad möttes du av när du kom ner?
– Väldigt mycket tacksamhet. Vi måste ju inte vara här. De behöver hjälp, speciellt i början. De åkte ju på väldigt mycket stryk. Jag var vid östfronten vid Donetsk. Det är ju där de hårdaste striderna har varit och fortfarande är. Det är speciellt att bli beskjuten, att veta av att någon verkligen försöker mörda dig.
Vad händer i dig själv i det här kriget?
– Man är rädd hela tiden. Om du inte är rädd så är du psykopat. Rädslan måste du ha för annars kommer du att gå och dö, gå och göra nånting onödigt och utsätta dig för onödig risk. Du har en känsla i magen ungefär som när man var liten och första gången skulle hoppa från högsta trampolinen. Du känner en oro i magen men du gör det bara. Det är det som det handlar om; Man måste bara göra det och inte tänka utan bara agera.
Nell Nyström, Kiruna, har ofta kontakt med sin son Daniel Nyström, trots att han befinner sig i krigets Ukraina. Daniel är där sedan sju månader tillbaka som frivillig.
Hemma på Gruvvägen i Kiruna finns Daniel Nyströms mamma, Nell Nyström. För henne är sonens val något hon fått hantera. Och acceptera.
– Han är ju vuxen och tar sina egna beslut. Men det är klart att jag oroar mig för honom. Men samtidigt är jag stolt, säger hon.
De pratar ofta med varandra och har kontakt via en kommunikationskanal som Daniel kan använda sig av på plats i Ukraina. Nell Nyströms oro visar sig starkare vid de tillfällen då de inte kunnat ha kontakt på ett tag.
– Vid ett tillfälle fick jag inte kontakt med honom på tre-fyra dagar. Då blev jag riktigt orolig. Från början var han vid fronten och då kände jag mig väldigt orolig, säger Nell Nyström.
Enligt Daniel Nyström finns det 400-600 stridande svenskar på plats i Ukraina. Många andra nationaliteter också. Alla med samma mål.
– Ondskan måste stoppas. För de kommer inte att stanna. Det stora Ryssland ska återtas enligt den gamla ryska kartan. Jag har jobbat för internationella legionen och ukrainska armén. Vi internationella håller ihop. Ibland arbetar man med ukrainare men de måste kunna prata engelska.
Daniel Nyström på plats i Ukraina.
Hur beroende är ni av den utländska hjälpen, som svenskt krigsmateriel?
– Väldigt beroende. Ryssarna har mest artilleri i världen. De bombar och jämnar allt med marken och sedan rör de sig framåt. Men när vi fick himars, långdistansmissiler, då kunde de inte arbeta så längre. Nu slår vi ut dem. Det är vändningen i kriget. Jag hoppas att Sverige skickar archersystemet – det skulle vara en riktig game-changer. Vi behöver pansarskott och vanlig ammunition också.
Vad tänker du om att döda?
– Det är mitt liv eller deras liv. I början så var det en konstig omställning. Varje gång är man rädd men när man väl är därute så tänker man inte. Det finns inte tid att tänka. Jag har flugit drönare, span, rekognosering. Vi lokaliserar och spanar samt ger information om var ryssarna har befäst sig. Vi har mer en spaningsroll i det här skedet. Det är den högsta riskfaktorn. Vi går in bakom fiendens linje utan uppbackning.
Har många av dina krigarvänner dött?
– Jo, det är väldigt många. En av mina närmaste vänner dog förra veckan. Men vi vet alla vad vi kom hit för och risken vi tar.