Den långa byn ligger vackert beläget på den östra sidan av Kalix älv som forsar fram genom bygden. Vi befinner oss i Parakka som för lång tid framöver kommer att förknippas med det brutala mordet.
Det har gått ett sedan den där natten då en 30-årig man brutalt misshandlas till döds av Markus Isaksson och två andra män i en lägenhet i Kiruna.
Hans kropp forslas sedan till Parakka av Isaksson och en av de andra – i ett försök att städa undan den fasansfulla sanningen.
En av de i dag dömda mördarna är 68-årige Lars Isakssons äldsta son. Några timmar efter dådet får han överraskande besök av de två männen.
Då ligger offrets kropp i lastutrymmet i bilen.
– Dom var här och fikade. Det som var konstigt är att de var så oberörda. De var som vanligt. Själv, om man hade gjort något sådant, då hade man varit väldigt nervös och så där, säger Lars Isaksson som många gånger har återvänt till det där besöket i sina tankar under året som gått.
Han minns att han gör klart med sonens kompis att fixa tio kilo hjortron åt honom.
– När han inte hörde av sig ringde jag upp honom. Då hade han sänkt det till fem kilo. Det var som normalt att prata om sådant. Sedan, vad som hade hänt, det visste jag ingenting om, säger Lars Isaksson.
Samma dag åker han ut efter Sattavaaravägen för att titta om det finns hjortron på myrarna.
Då möter han sonen och kompisen.
– De stannade och tackade för fikat. Men även då märktes det ingenting. De pratade om fiske och undrade om ett fiskevatten i närheten.
Lars Isaksson förblir i ovisshet under en dryg vecka. Sedan börjar helikoptrar hovra över älvdalen i Parakka.
Resten är en mörk historia som i dag medför sorg och smärta för drabbade. Och långa fängelsestraff för de tre mördarna.
Det måste ha kommit som en chock för dig.
– Jo, men man visste ju inte vad som hade hänt från början. Man lyssnade på nyheter och så där och kollade på tv. Till slut kom den där nyheten som man egentligen inte ville höra.
Det blir ett samtal om stort som smått. Lars Isaksson förklarar att han inte på något sätt försvarar vad Markus Isaksson har ställt till med.
– Men det är ju så att han är min son. Det här ändrar ju ingenting på det sättet, säger Lars Isaksson som vid det tillfället får svårt att hålla tillbaka känslorna.
Han plockar sedan fram bilder från sonens uppväxt.
Att de tre männen tar beslutet att göra sig av med offrets kvarlevor ger inte Lars Isaksson mycket för.
– Vilket vansinne. De borde ju har ringt polisen eller ambulans direkt.
Hur ofta tänker du på den här händelsen i dag?
– Rätt ofta. Men vad ska man göra, det är ju inte så mycket man kan göra. Och livet går ju vidare.
Lars Isaksson tror att sonen far illa under uppväxten på grund av en uppslitande skilsmässa. Att det kan var en anledning till att han senare hamnar på glid i livet.
– Sedan har det varit droger och alkohol. Alkohol, det funkar inte alls för honom. Det spårar alltid ur. Han blir våldsam och det blir bråk.
Vid ett otal tillfällen har sonen ringt honom när han har hamnat i olika problem på stan, eller när han blivit misshandlad.
Han är tämligen säker på att dådet aldrig hade inträffat, om hans son avstått från alkohol.
– Jag har sagt så många gånger åt honom att inte dricka. Han kan inte hantera det.
I dag har Lars Isaksson planer på att besöka sonen som avtjänar sitt straff på Kumlaanstalten.
Hur känner du inför ett möte med honom?
– Nej, nog går det bra.
Vad tror du att ni kommer att prata om?
– Jag vet inte. Det kanske blir om det här. Men vi kanske pratar om annat. Man vet ju inte.
Saknar du honom?
– Jo, det är klart.
Han tar sedan fram ett brev som sonen skickat till honom från häktet. Ett brev som Markus Isaksson avslutar på det här sättet:
”Jag ber om ursäkt för den smärta jag orsakar dig. Det var inte detta jag ville med livet. Jag har gjort fler misstag i livet än jag kan räkna. Men jag vill att du ska veta att jag inte är någon mördare, oavsett vad som sägs eller skrivs om mig.”
Efter att undertecknad läst igenom brevet, säger Lars Isaksson.
– Nu hade han allting ordnat, han hade jobb och allting. Han var en duktig svetsare och skulle ha fått jobba som arbetsledare. Sedan är han kock också.
En julinatt förändrar allting för den 30-årige Kirunabon och en rad andra offer.