Kirunas askgravsatta flyttas med anledning av gruvexpansionen. Ett jätteprojekt som omfattar mycket och många.
– Cirka 6 000 invånare och cirka 5 000 avlidna måste flytta. Det är nästan lika omfattande som de levande bara att det här inte är så uppmärksammat. Av förklarliga skäl. Volymen är nästintill lika stor, säger Marjavaara.
Ett forskarteam under ledning av Roger Marjavaara, docent i kulturgeografi vid Umeå universitet och kollegan Carola Vidgren, landskapsarkitekt från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, forskar på Kirunas förestående flytt av de döda. Tanken är att skapa en modell för flytt av framtida begravningsplatser med Kiruna som mall.
– Det är den största flytten av döda som sker i Sverige under modern tid. Man har tidigare flyttat avlidna av liknande anledningar i Grängesberg på 1950-talet. Skillnaden där var att det var kistbegravda. I Kiruna är det kremerade kvarlevor så det är lite enklare att göra. Men det är samma lagstiftning som gäller oavsett. Begravningslagen säger att man inte får flytta gravsatta kvarlevor om det inte är för speciella skäl. Det här är ett sådant speciellt skäl, säger Roger Marjavaara.
Mycket återstår ännu att undersöka och bena ut innan kvarlevorna kan flyttas. Det handlar om flytt av kolumbariet med urnor som finns i anslutning till Mariakapellet och om minneslunden och den aska som är nedgrävd där. Svenska kyrkan och forskarteamet har ett nära samarbete. Kiruna pastorat samarbetar internt med Svenska kyrkans jurister som i första hand tittar på hur processen ska kunna göras utifrån etik, regler och lagar.
– Vi har kontakt med kyrkans jurister för att vi måste titta på GDPR och liknande så att vi gör rätt enligt lag. Vi kommer att skicka ut ett brev till gravrättsinnehavare som förklarar vad det är som händer. Det är ju människor som bor även utanför Kiruna och även utanför Sverige. Vi vill förklara scenariot som vi måste göra eftersom askor, stoftet från de avlidna, måste flyttas på något vis. Det brevet kommer att gå ut förhoppningsvis under det här första kvartalet, 2023, säger fastighets- och kyrkogårdschefen vid Kiruna pastorat, Göran Stålnacke.
Det är en omfattande flytt och det finns ingen manual som ni kan luta er mot. Hur jobbar ni med det?
– Vi håller på att ta fram en handlingsplan tillsammans med juristerna. Juristerna för en dialog med myndigheterna. Vi behöver en handlingsplan som hanterar det här etiskt och värdigt och beskriver processen exakt hur det kommer att gå till utifrån olika scenarier. De som ska flyttas till ett visst ställe och andra till ett annat. Det har ju aldrig hänt förut.
Det är klausulen som anger att man får göra utvikningar i begravningslagen vid ”särskilda skäl” som du syftar på?
– Ja, den kan man luta sig emot. Vi har som du förstår inga val. Kolumbariet ska försvinna, vi måste flytta askor. Hur vi gör det och i vilka skick vi får göra det, det är det som utreds nu utav våra jurister, säger Göran Stålnacke.
Industrisatsningar påverkar fler begravningsplatser, som exempelvis Malmbergets begravningsplats. För forskarteamet är det en möjlighet att kunna bidra till en Kirunamodell, som också tar med anhörigas perspektiv.
– Tanken är att det här kan bli en input för begravningshuvudmän, exempelvis Svenska kyrkan. Det här är en unik händelse. Det som är gjort tidigare på 1950-talet, då frågade man inte utan då gjordes det nattetid för att folk inte skulle tycka att det var horribelt när man grävde upp kistbegravda, säger forskarledaren, Roger Marjavaara.
– Det blir lite av "benchmark" för hur man i framtiden kan använda erfarenheter från Kiruna och bli en mall för andra platser, där man måste omlokalisera gravsatta kvarlevor.
Forskarprojektet har redan fått internationell uppmärksamhet.
– I Tyskland exempelvis, det som sker där kring de stora kolgruvorna och dagbrotten, där har hela byar raderats ut. Jag blev intervjuad nyligen av en radiostation i Polen om detta. De intresserade sig för det här eftersom det finns paralleller i Polen med koldistrikten. Där är de också är intresserade av det som sker i Kiruna, säger Roger Marjavaara.