Elsy-Marie Asplund (grön jacka) ordnade frikostigt fikat till sammankomsten.
Hösten 1923 skrev tre män, däribland Josef Burlin ett arbetskontrakt på en utdikning av Fäbodträsket, mellan Fäbodkälen och Kalvträsk. Skogsbolaget Robertsfors AB:s vision om enkel flottning av timmer via krokiga Grantjärnbäcken blev aldrig optimal. Däremot gjorde Josef Burlin ett fynd som skulle forma identiteten av en bygd: Kalvträskskidan (daterad till 3 200 år f.Kr.).
Föreläsaren Jan-Eric Granström har forskat kring myrområdets skidfyndspotential. Han inledde med problematiken att årtalet för fyndet förvanskats till 1924 i många fall.
– Josef Burlin var både ledsen och arg att tidningarna skrev fel årtal, för de arbetskontrakt de skrev med Robertsfors Aktiebolag gick ut i slutet av september 1923. Då hade de hunnit färdigt hit bort. Sedan blev det aldrig någon mer grävning. Det finns inget kontrakt för 1924.
Föreläsare två, snickaren Owe Söderström, var den tredje i raden att göra replikor av Kalvträskskidan. Han utgick från en mall från en företrädare, och testade sig fram. Först med dåligt resultat. Med virke från en hundra år gammal laduvägg blev det bättre.
Owe berättar också hur han använde en barkkniv för att forma skidans upphöjda ”rygg”.
– Ingenstans i Norden har man hittat denna typ av bindning, men däremot i Sibirien, säger han och ger ett förslag om skidans ursprung.
I den tredje föreläsningen, efter att åhörarna stärkt sig med Elsy-Marie Asplunds väl ordnade fika, berättar Randy Sagebro om hur byn Västanträsk jobbat för att lyfta fram sitt skidfynd från 1947. Den gången hittades skidan av en bonde, i samband med Torvgrävning nära Stora Bygdeträsket.
– Vi tror det finns en koppling till sjön, att den använts som en sjöskida, en skarskida, säger Sagebro.
Efter analys visade sig Västanträskskidan vara betydligt yngre än Kalvträskskidan. Att lyfta fram dess historik blev ändå ett stärkande projekt för byn.
Bland åhörarna fanns Doris Pettersson och Margitta Larsson, båda med släktband till skidfinnaren Burlin.
– Han var ofta till mamma och pappa och berättade alltid om Kalvträskskidan. Det var hans stolthet på äldre dar, säger Doris.
Margitta blev förvånad att kanalen var så pass bred:
– Jag trodde bara det var ett smalt dike. Man får lite mer förståelse hur hårt jobb de hade!