De små grisarna är försiktiga kring besökare.
Branden ska ha startat i foderhuset. Av djuren som dog skulle 60 suggor ha fått kultingar inom några veckor. Ibland bubblar minnena upp hos John Hugoson.
– Jag bor i Luleå och kör hit. Just söder om Byske är det en liten kulle. Nästan varje gång jag passerar där så har jag den där bilden, det var världens rökpelare.
”Det värsta som kunde hända”Lågorna hade knappt hunnit lägga sig när Johns pappa Mikael Hugoson beslutsamt uppgav att verksamheten skulle byggas upp igen. Sedan dess har det hänt mycket.
I dag står en ny stallbyggnad där den gamla brann ned. Cirka 300 grisar har flyttat in och John Hugoson siktar på att ha full drift om en dryg månad. Stallet är mestadels klart med undantag för några inredningsdetaljer och utvändiga småjobb.
Kultingarna är små och tyr sig till sin mamma.
Under värmelampan är det extra varmt och skönt.
Utrustningen som behövs invändigt är nischad och tillverkas inte överallt.
– De här inredningsdetaljerna, de finns i Danmark och i södra Sverige. En del saker som har saknats är fortfarande under tillverkning.
Stress och press i arbetet
Arbetet har varit hektiskt för alla inblandade. Med allt från elektriker till montörer och den egna personalen rör det sig om cirka 30-35 personer.
På torsdagen är John Hugoson krasslig, men han jobbar i alla fall. Han är inte den enda som har drabbats av sjukdom och stallbygget tog längre tid än planerat.
– Av snickarna var halva styrka borta en vecka. Det blev så jäkla tajt med tidsplanen att de fick ta in en bemanningsfirma för att hinna färdigt. Vecka 6 var absolut deadline, det hade inte gått annars, och den sista snickaren gick ut samtidigt som den första suggan gick in.
Dyrt med färdigt foder
Där det gamla foderhuset stod finns bara en stor silo kvar. Där ska det byggas för torrfoderberedning och torkning av spannmål.
– Det är nog först till hösten som det blir färdigt. Problemet är att marken är så jäkla gungig, så det måste pålas. Det är bara sulfidjord under. Nu måste vi också köpa in färdigt foder vilket är mycket dyrare än att ha eget spannmål.
En bit därifrån har ett nytt foderhus tagit form och en del arbete återstår även där.
Här stod det tidigare foderhuset som brann ned.
John Hugson framför det nybyggda foderhuset.
Så här ser det ut invändigt i den nya byggnaden.
Kan inte vara stillastående
Efter branden fanns fortfarande cirka 3 000 grisar kvar på Kågegårdens lantbruk och verksamheten har inte stannat av. Det har inneburit en del pusslande, då djur bland annat har behövt flyttats samtidigt som det andra arbetet pågått parallellt.
– Det går inte att ha det stillastående. Grisarna växer och det rullar på hela tiden.
John Hugoson har svårt att uppskatta exakt vad den totala kostnaden blir innan allting är färdigt, men han gissar att den hamnar på mellan 20 och 30 miljoner kronor.
– Hade vi inte byggt upp det här så hade vi nog fått lägga ned gården istället, men det fanns egentligen inga tankar på det. Det är bara att köra.
Här är den nya stallbyggnaden från baksidan.
En av de nybyggda sektionerna inuti stallet.
Läget för grisbönder är kanske inte det mest gynnsamma från början?
– Nja, det gäller att vara ganska bra på det man gör och att vara storskalig.
Han avslutar med att ösa beröm över alla som jobbar på gården.
– Det är vid katastrofer som man märker hur bra folk egentligen är och hur viktigt det är att ha bra folk. Allt från egen personal till snickare och alla andra.