Kronprinsessan Märtha, som spelas av Sofia Helin, och kronprins Olav tar skydd i serien Atlantic crossing.
Just nu rullar serien "Atlantic Crossing" på SVT. En serie som handlar om den norska kronprinsessan Märthas flykt undan Tyskland under andra världskriget. På båten SS American Legion, som tar kronprinsessan Märtha och hennes barn från finska Petsamo till USA, fanns också folk från Skelleftebygden med. Bland annat paret Hilda och Knut Lindfors från Kåge - som hade med sig sina barn Kenneth och Berndt över Atlanten.
Knuts brorson Yngve, som bor i Skellefteå, har full koll på historien och när Norran hälsar på så plockar han fram boken om Knut. Den är skriven av sonen Bernth och barnbarnet Susan Lindfors Taylor. En bok där de båda författarna intervjuat Knut i omgångar. Och den boken rymmer mycket – betydligt mer än tv-serien.
– Jag har sett de första avsnitten och där är inte allt med om båtresan, säger Yngve och fortsätter:
– Amerikanerna hade kommit överens med Hitler om att fartyget hade fri lejd – men när det var kungligheter på skeppet så ändrades förutsättningarna. Men det var inte bara minfält utan de fick köra i dimma då de inte kunde ha på några instrument.
Hur hamnade då Kågeparet på båten?
– Knut föddes 1906 och åkte till Amerika redan som 16-åring. Men han kom tillbaka till Sverige 1927. Han var väldigt driftig och startade bland annat upp ett åkeri med min pappa Frans och hans bror Viktor, som sedan blev ordförande i kommunfullmäktige i Skellefteå. Sedan åkte han tillbaka till Amerika där han öppnade restauranger och återvände igen 1934, berättar Yngve.
När han kom tillbaka då så träffade han sin fru Hilda, som också var från Kåge, och de bosatte sig i Jörn. Där kom de i kontakt med andra världskriget för första gången.
– Hitler bombade ju engelska fartyg i nord-Norge och 300 engelska sjömän tog sig över gränsen och kom till Jörn. Där tog Knut hand om dem då de måste få sig något att äta.
Han och frun Hilda, som lagade maten, blev till och med uppmärksammade av Storbritannien för sin insats. De fick ett silverfat med inskriptionen "Delas ut till Mr. och Mrs. Lindfors av officerarna i den brittiska handelsflotttan för deras aktning och uppskattning".
Familjen Lindfors, mamma Hilda, dottern Sally, äldsta sonen Kenneth, yngsta sonen Bernth och pappa Knut. Bilden kommer från boken om Knut.
Men kriget skulle alltså komma närmare än så för familjen Lindfors.
– Knut var ju amerikansk medborgare och 1940 fick han veta av den amerikanska ambassaden att han skulle kunna få åka med deras sista fartyg från Petsamo tillbaka till USA. Han och Hilda tog tåget upp till Haparanda och sedan buss till Petsamo.
I boken med namnet "Knut Sten Lindfors" kan man läsa mer om båtresan och väldigt detaljerat. Knut berättar historien i intervjuform:
"När vi kom fram dit så sa de till oss så snart vi kom ombord att båten skulle lämna nästa dag. Men senare på eftermiddagen kom norska kronprinsessan Märtha och hennes familj ombord. Tyskarna var i krig med Norge och när de fick reda på detta, så sa de till oss att vi inte kunde åka. De hade lovat att ge amerikanerna fri passage, men när Kronprinsessan av Norge kom ombord, så skulle vi inte få lämna hamnen."
Yngve Lindfors med boken om hans farbror Knut, som med frun Hilda och deras barn, fanns med på båten som kronprinsessan Märtha flydde med till USA i serien Atlantic crossing på SVT.
Kaptenen på fartyget tog dock beslutet att åka ändå – men det blev en minst sagt tuff resa med tyskarna jagandes bakom. Knut beskriver det så här:
"Vi sicksackar fram och tillbaka i alla riktningar. Vi åkte långt norrut från början. De sa att de skulle åka norr om Island. Men senare sa de att vi skulle åka söderut. De bestämde sig för att byta väg till söder om Island. Men efter några dagar pratade en norsk sjöman med oss, och han sa, ′′ Tro inte på vad de säger till dig. De kan inte lura mig. Om vi går åt detta håll en till dag, så kommer vi att vara i England imorgon." Och nästa morgon runt 10-tiden såg vi en fyr som blinkade. Vågorna gick över båten. Det var väldigt tufft. Och så ringde de på klockan, och kaptenen sa: ′′ Ser du fyren där borta? Det där är Orkney Islands. Vi är rätt i minfälten nu." Men han sa, ′′ Få inte panik. Det kommer inte att göra dig någon nytta. Försök bara vara lugn. Vi kommer att göra allt vi kan för att komma ut." Sen såg någon i spaningsavdelningen minor som flöt runt. Vi var så nära dem. Så, de flesta av passagerarna sprang ner och satte på sig flytvästen. De stod redo då; de skulle inte sova eller göra något annat."
Man var till sjöss i elva dagar. Nio av dagarna var det dimma och de kunde inte se mer än 100 meter framför dem.
"De hävdade att det var verkligen det som räddade oss eftersom vi inte kunde se någonting, och ingen kunde se oss. Den första nyhetsrapporten vi fick - vi kunde inte skicka ut något - var att Roosevelt kritiserades i den amerikanska senaten för att skicka skeppet till Petsamo eftersom de inte hört från oss på sex dagar, och de trodde att vi var förlorade. Då fick vi dimma igen, och det var bra. När vi kom till Newfoundland fick vi två amerikanska jagare som mötte och eskorterade oss."
Knut beskriver också i intervjun hur barnen grät varje dag och att resan var allt annat än positiv i hans minne.
– Nä, de hamnade i tredje klass nere under däck och kungafamiljen var ju i första klass så det var många som inte gillade kronprinsessans sällskap, säger Yngve.
Något som också beskrivs i boken.
"Hängmattorna svängde fram och tillbaka, och det var cirka 300 i vårt rum. Många passagerare klagade på kronprinsessan Märtha av Norge. Hon fick en hel svit av rum medan vi andra bodde trångt", säger Knut i boken.
SS American Legion är fartyget som tar kronprinsessan Märtha från finska – numera ryska – Petsamo till USA. Bilden på pojkarna Kenneth och Bernth togs när familjen kom till USA och så ser boken om Knut Lindfors ut.
Kronprinsessan och hennes familj tog sig över Atlanten. Det gjorde Knut och Hildas familj också.
– De blev kvar i USA och bodde först i Connecticut där de startade flera restauranger. Den största var i Fairfield. Hilda dog dock när hon var 50 år – men Knut gifte om sig. I USA fick de också en dotter som fick namnet Sally.
När Knut var 65 år så avvecklade han restaurangerna och flyttade till Florida. 2003 dog han – 97 år gammal. Han hade levt ett långt och intressant liv som det berättas om i boken.
Yngve hann träffa sin släkt vid flera tillfällen.
– De bodde i Boynton Beach och jag var dit flera gånger och hälsade på dem.
Knut var dock Sverige trogen – även om han bodde i USA resten av sitt liv.
– Han kom hem 14 gånger till Sverige och familjen var med. De la mycket tid och pengar på att ta sig hem och träffa släkten, säger Yngve.
Hur gick det för kronprinsessan Märtha då? Jo, Märtha, som också var en svensk prinsessa av ätten Bernadotte, blev kvar i USA under hela andra världskriget. Hon blev mycket populär för sitt stöd för Norge och när hon återvände 1945 välkomnades hon som en hjältinna och gavs namnet "nationens moder". Efter flera års sjukdom avled hon i cancer 1954.
Men det är ju en helt annan historia.