Gamla repmöbler pryder inredningen på Kågströms repslageri.
Janke, som han kallades, bodde på fattighus tills han fick chansen att överta ett repslageri med en gammal bana utan tak efter gesällprovet. På 1890-talet tog sonen Andreas över. Då byggdes också en bana med tak och verksamheten fick nya maskiner och sysselsatte 3-6 gesäller.
Den 100 meter långa repslagarbanan är ett landmärke i Kåge. Den hamnade på sin nuvarande plats efter en omfattande lantmäteriförrättning år 1927.
1953 tog Jankes sonson Marcus över verksamheten och 1988 blev det dags för Nils Kågström som fortfarande driver företaget tillsammans med sin fru Anna-Karin Kågström.
– Men sedan 1960-talet har vi inte varit ett repslageri utan en ren grossistfirma, även om namnet har fått leva kvar och vi har blivit ett AB, säger Nils.
– Slår rep gör vi inte längre, men ibland splitsar vi rep efter kunders önskemål, fyller Anna-Karin i.
En anledning till att repslagningen dog ut är att syntetrepen slog igenom på 60-talet. Men idag har man istället många andra tjänster.
– Vi sysslar med lyft- spänn- och surrband, tejp, emballage, tågvirke, splitsjobb och vissa specialbeställda saker.
Just nu håller man på att knyta rep till bojar.
– Det är till avspärrningar i vattnet vid kraftverksdammar, berättar Nils.
Paret Kågström i full färd med att fixa med bojar till kraftverksdammar.
Den 80+20 meter långa gamla replslagarbanan är numera ett byggnadsminne och ägs av Skellefteå museum. Senaste gången den användes skarpt var i början av 90-talet då det slogs rep till skeppet Jacobstads Wapen. En replika av galeasen från 1700-talet som hade sin jungfrufärd 1994.
– Pappa Marcus var den som var bäst. Det var alltid tävling mellan repslagarna, och pappa slog snabbare och jämnare än Ole, dansken som var den ansvarige för projektet.
I början på 90-talet slogs det rep till skeppet Jacobstads Wapen på repslageriet.
I dag är det bara Nils och Anna-Karin som jobbar på företaget. Man har haft anställda tidigare, men efter att den senaste gick i pension för 6-7 år sedan så bestämde man sig för att skala ned verksamheten en aning. Kunderna är framförallt olika företag som har anlitat Kågströms under lång tid.
– Men kommer det in en privatperson och behöver något så försöker vi hjälpa till, även om det inte är så vanligt, säger Anna-Karin.
– Det fungerar eftersom vi inte har några lån. Vi är för små för att konkurrera med butikskedjorna. Vi lever på vårt namn och på vår kunskap och kvalitet. Våra grejor håller helt enkelt bättre, säger Nils.
Anna-Karin Kågström visar upp släktträdet som hänger på kontoret.
Paret börjar närma sig de 60 åren. Exakt hur framtiden blir eller om företaget kommer att fortsätta i familjen vet de inte.
– Vi har ju tre söner, men de har sina egna karriärer och utbildningar. Det är inte som förr att det var givet att man skulle ta över efter sina föräldrar, säger Nils.
– Vi kör på så länge vi orkar och tycker att det är roligt. Det kan ju vara kul att ha som hobby och gå här och påta när vi blir pensionärer, avslutar Anna-Karin.