Emilia Bäckman ser ljust på framtiden, trots att hon har en tung tid bakom sig.
Emilia Bäckman var bara åtta år gammal då hennes styvpappa utsatte henne för sexuella övergrepp för första gången. Det kom tyvärr inte att bli den sista. De grova övergreppen fortsatte under åtta års tid tills Emilia till slut vågade berätta om det.
– Jag tror att jag var så pass ung när det började att jag inte riktigt förstod vad som hände, om det var normalt eller inte. Även om magkänslan så klart skrek att det bara inte kunde vara det. Sedan är det tragiskt nog väldigt vanligt att man som utsatt känner en fruktansvärd skam och skuld, säger Emilia.
Att hon till slut ändå tog steget att berätta var för att skydda sin lillebror.
– Min mamma skulle skilja sig från honom och eftersom de har ett barn tillsammans var jag rädd för att min bror skulle behöva bo själv med honom varannan vecka. Det var då jag kände mig tvungen att berätta, för hans skull.
Föräldrarna blev chockade och helt förkrossade då de fick veta vad Emilia blivit utsatt för under så lång tid. En rättsprocess drog igång, vilket resulterade i ett och ett halvt års fängelse för den före detta styvpappan.
– Det är klart att jag tycker att det är sjukt att han bara fick ett och ett halvt års fängelse efter att ha förstört hela min barndom, men det är något jag försökt att inte lägga så mycket energi på. Jag har istället försökt fokusera på mig själv, min familj och på att ta mig upp på benen igen. Någonstans försöker jag ändå tänka ”what doesn’t kill you makes you stronger” istället för att älta det jag inte kan påverka, säger Emilia.
Det hon varit med om har bland annat skapat tillitsproblem och påverkat hennes nära relationer på olika sätt.
– Jag har svårt att låta mig själv känna så mycket för någon annan än min familj och mina nära vänner. Det har absolut påverkat min relation till andra, både på gott och ont. Min pappa har jag exempelvis kommit närmare under de senaste åren, medan jag på sätt och vis har förlorat många som tidigare stått mig nära. Det är ingenting jag skuldbelägger dem för, det är svårt att hålla kvar i någon som isolerat sig så pass länge, berättar hon.
För att upptäcka att ett barn är utsatt för sexuella övergrepp krävs att man är lyhörd. Varningssignalerna kan se olika ut från person till person.
– I mitt fall blev jag utåtagerande, isolerade mig från vänner, gick ner mycket i vikt, fick panikångest och många stressrelaterade problem som till exempel magkatarr.
Övergreppen har kommit att påverka hela Emilias uppväxt starkt. Hon har lidit av ångest och depression, som till slut utvecklade sig till sjukdomen anorexia.
– Att hålla koll på vikten var för mig ett sätt att få kontroll över min kropp, i en värld där jag annars saknade kontroll, berättar hon.
Sjukdomen gick långt och när det var som värst vägde den 168 centimeter långa Emilia bara 40 kilo. Hon var bara skinn och ben. Hennes immunförsvar hade helt lagt av och hon var sängliggande under ett halvår.
– Jag var då 17 år och vägde lika lite som min 10-åriga lillasyster. Läkaren sa till mig att om du får feber nu kommer du att dö, det var väl då jag insåg att botten var nådd och jag var tvungen att få det att vända om jag skulle överleva.
Vid den tiden blev styrketräningen på gymmet alltmer viktig. Träningen och det stora stödet från hennes föräldrar tror hon bidragit mycket till att hon ändå orkade resa sig.
– Jag tränade för att rensa huvudet och för att må bra. När jag började träna så ökade även aptiten och det blev en positiv spiral, berättar Emilia.
Hon har aldrig fallit tillbaka i sjukdomen efter det, men berättar att hon har ständiga hjärnspöken som försöker leda in henne på fel bana.
– Det gäller att göra tvärtemot vad hjärnspökena säger, det är något man måste jobba med dagligen.
Emilia har även fått diagnosen PTSD, posttraumatiskt stressyndrom, som kan uppkomma efter att man utsatts för trauma.
– Min PTSD skulle jag vilja säga yttrade sig främst i form av koncentrationssvårigheter. Det gjorde även att jag väldigt ofta ”stängde av” mina känslor under psykologsamtal till exempel, och blev alldeles tom i blicken och svår att nå fram till. Jag isolerade mig och fick problem med sömnen.
Emilia blickar framåt mot en lysande framtid som personlig tränare.
Efter att rättsprocessen var över flyttade Emilia själv ner till Stockholm för att få en nystart. Med det hon varit utsatt för blev staden Skellefteå triggande för anorexin.
– När det jag blivit utsatt för kommit ut i en så här liten stad så kändes det jobbigt att det var det jag sammankopplades med. I Stockholm var det ingen som visste och just då kändes det skönt med anonymiteten och det var något jag behövde för att kunna läka mina sår, berättar Emilia.
I Stockholm började Emilia jobba på gym, samtidigt som hon påbörjade en distansutbildning till internationell personlig tränare och i augusti i år blev hon klar med utbildningen. I våras kände hon sig redo att flytta tillbaka till Skellefteå igen.
– Min familj betyder otroligt mycket för mig och det var familjen som fick mig att vilja flytta tillbaka. Det känns otroligt bra att få vara nära familjen igen och läka ihop det sista, säger hon.
– Jag är öppen om att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp och hoppas att det kan hjälpa andra som är eller har varit utsatta att öppna upp. Det är jätteviktigt att man pratar om det för att kunna läka.
Bara efter någon månad i hemstaden blev Emilia erbjuden jobb som personlig tränare på Friskvårdskompaniet. Förutom det håller hon även i livesända träningspass via träningsappen Motion Training. De senaste månaderna har även hennes Instagramkonto, med fokus på träning, kommit att explodera med tusentals nya följare.
Emilia Bäckman är certifierad internationell personlig tränare. Förutom PT-jobbet på Friskvårdskompaniet livesänder hon träningspass direkt från köket.
– Jag är ganska öppen och personlig på sociala medier vilket jag tror har lett till att många följer mig. Det är många personer från hela landet med anorexia som hör av sig till mig via sociala medier för att få hjälp att börja må bättre och jag coachar gärna dem utifrån min egen erfarenhet. Att motivera och inspirera, och att se att man kan göra skillnad för någon annan, är det bästa med jobbet som PT.
I framtiden drömmer hon om att starta eget företag.
– Först vill jag bara komma underfund med exakt vad jag vill göra och erbjuda. Jag skulle kunna tänka mig att föreläsa och vill kunna hjälpa fler människor att nå sina mål inom träningen. Jag vill även skaffa familj och har alltid velat vara en ung mamma, avslutar Emilia.