Under hösten förra året hade Kågeskolan problem med skadegörelse. Med våren och värmen har det börjat om igen. Vid två tillfällen har det kastats sten mot skolans fönster.
— Nu när det blivit varmare samlas många ungdomar utanför skolan på kvällstid. Det är både högstadieelever och gymnasieelever med sina EPA-traktorer och mopedbilar som hänger där, säger Anders Grundström, rektor vid Kågeskolan.
Linda Jakobsson är initiativtagare till Kågedalens föräldrasamverkansgrupp som startades i november förra året. Då gick gruppen på föreläsningar tillsammans och satsade på att lära känna varandra ordentligt. Sedan kom Covid-19 och det hela lades på is.
— Nu fick jag frågan om att dra igång det här igen, och då tänkte jag ”Nu kör vi”, säger Linda Jakobsson.
Pär Antonsson, områdeschef vid Kultur & Fritidskontoret, menar att skadegörelsen utgör en otrygghet för skoleleverna.
— Ungdomarna ska kunna känna sig trygga. I höstas tillsatte vi extra personal på fritidsgården och införde en åldersgräns så att endast ungdomar i årskurserna sex till nio fick vara där. Från januari till april fördubblades antalet besökare, men när Covid-19 kom in i bilden blev det färre igen, och i maj började skadegörelsen om, säger han.
På tisdagskvällen hade föräldrasamverkansgruppen sitt första möte för i år. Det var endast sju föräldrar som dök upp.
— Det är väldigt trist att det är så dåligt engagemang, men vi kämpar på ändå, säger Linda Jakobsson.
Enligt Linda Jakobsson finns behovet av föräldrasamverkan även på sommaren.
— Det finns ett tydligt mönster kring hur mycket ungdomarna rör sig ute. Det börjar nu på våren och håller på långt in på hösten. Drömmen vore att kunna hålla igång föräldrasamverkan även på sommaren.
Föräldrasamverkan riktar sig till hela Kågedalen, men kommer i första hand att fokusera på att patrullera i Kåge.
— När ungdomarna märker att vi är ute och ser vad som händer så kanske de bara förflyttar sig någon annanstans. Vi får helt enkelt försöka vara på plats där behovet finns. Ungdomar som ägnar sig åt skadegörelse mår inte bra, jag tror att det kan vara ett rop på hjälp. Vi ska visa medmänsklighet och så småningom kanske ungdomarna kommer att våga närma sig oss också. Vi finns här för dem, säger Linda Jakobsson.