Precis som hos många andra så drabbades Arja Kalla och Jonas Niska i Juoksengi snabbt och brutalt av det häftigt stigande vattnet. I fredags började det trycka in i källaren och sedan steg det snabbt. Arja Kalla fick trampa omkring i 60 centimeter djupt bajsvatten och med hjälp av tre pumpar försöka få ut "skiten". Men kampen blev ojämn.
– Det var fruktansvärt, helt fruktansvärt. Vi körde två bensinpumpar och en eldriven pump för fullt men vattnet fortsatte att stiga i alla fall, de orkade inte hålla undan. Det var långt ifrån roligt på något sätt, suckar Arja Kalla som fortfarande under måndagen har kvar vatten i källaren. Det är inte bara en otäck miljö att befinna sig i, dessutom har det redan förstört en hel del.
– Dörrarna, skåpar alla textilier, det mesta är ju bara att kasta sedan. Hade det varit vanligt, klart vatten hade det väl gått att ta hand om allt men det här vattnet förstör ju bara, suckar Arja Kalla som är så där lagom uppgiven.
– Jag har städat åt andra som arbete i 31 år och jag hade verkligen hoppats att slippa städa åt oss själva. Men nu är det som det är. Vattnet har sakta börjat sjunka undan nu i alla fall så det är väl en liten tröst. Det var 25 centimeter högre också 1968, har vi fått berättat. Då satt maken på en flotte här ute som hans pappa byggt, två år gammal var han då.
Arja Kalla försöker se ljuset i tunneln, trots allt.
– Solen skiner och det är 18 grader varmt. Det är ju bra. Man får se det positiva, säger hon.