Familj, barndomsvänner och andra Kirunabor fanns på plats vid avtäckningen av is-staty och gatuskylt i Salmings namn. Ceremonin hölls i isbaren på Icehotel i Jukkasjärvi. Börje Salming som avled för bara en och en halv vecka sedan hann vara med på planerna för isstatyn. Själv hann han dock inte uppleva ögonblicket då statyn avtäcktes av barnen, Teresa, Rasmus och Anders under söndag eftermiddag.
Vid ceremonin deltog brodern Stig Salming, som även han varit en framgångsrik hockeyspelare och som genom livet haft en god och nära kontakt med sin lillebror Börje. Han fick tillsammans med barnbarnen äran att avtäcka den andra Salminghyllningen för dagen, gatuskylten som ska ersätta Matojärvigatan i Kiruna. Platsen där pojkarna bodde under en del av sin uppväxt.
Stig Salming fanns vid sin broders sida under tiden ända fram till han tog sitt sista andetag. I Toronto fanns brodern med då Börje Salming hyllades vid två tillfällen och en vecka innan han avled så fanns han på plats i Globen för att ta del av hockeysveriges stora ovationer. Nu en dryg vecka efter att Börje Salming dog så fanns brodern på plats vid Icehotel Jukkasjärvi.
– Det bevisar väl bara vilken fin och stor person Börje var. Han är värd allt det här tycker jag. Han har verkligen visat sig från sin bästa sida genom åren. Ödmjuk, snäll, omtänksam och alltid fötterna på jorden och rak i ryggen. En värdig person som kan visa upp var vi kommer ifrån.
Ni har följts åt genom livet. Trivts med varandra, och du har följt honom ända till slutet. Vad känner du?
– Det är så vårdslöst tragiskt att det ska behöva gå på det här viset så tidigt. Jag menar Börje skulle ju naturligtvis behövt ha en tio-femton år till men så kom en sådan här gräslig sjukdom i vägen. På sitt sätt kan man säga att vi har haft fina år och vi har upplevt mycket fint tillsammans förstås, men ändock är det det sista som präglar allt det man känner och tänker på.
Du har tappat din fru för bara drygt ett år sedan i cancer, och nu din bror. Två närstående på kort tid. Är det tufft?
– Ja, det kan jag säga att jag är absolut inte färdig med Lena, min fru ännu, det är långt dit. Men det här spär ju på eländet kan man ju lugnt säga. Men på något vis så ska man ju jobba sig igenom det här också. Jag har ju barn, barnbarn och Börjes familj som är med oss här idag som jag får också tänka på att de finns, och vi finns för varandra. Livet är så. Vi måste gå vidare och försöka hitta tillbaka igen till glädje och sådant.
Vad betyder Kiruna för dig idag?
– Ja, det är ett ställe som jag åker till flera gånger om året. Mamma som bor här är ju 95 år så det blir väl också en sådan sak som gör att jag åker till henne, för att jag vill träffa henne. Sedan så har jag mycket fina vänner kvar här som jag och Lena har varit tillsammans med. Jag har fått den fina grejen med att jag har fått vara ute i renskogen tillsammans med mina vänner på andra sidan Torne träsk i Kattuvuoma. Det har varit fantastiskt fint och jag hoppas verkligen att jag får fortsätta följa med dem och göra de här upplevelserna.
Du fick en jojk tillägnad dig och Börje, framförd av Thomas Marainen här också?
– Ja, dessutom. Det var ju också så där riktigt, riktigt vackert. Det var ju riktigt trevligt.