Nymålad och fin. Per Norsten med personal har jobbat på ända sedan i somras.
Om det är något Per Norsten är riktigt nöjd med så är det hans lilla skämt med sparken som har placerats utanför huset.
- Ser du att den står precis som på frimärket? frågar Per.
Jamen det är det väl ingen som har missat va? Att Jörns stationshus gått och blivit frimärksmotiv på gamla dar.
Stationen är inte bara klassad som byggnadsminne. Hela området betraktas som en av de bäst bevarade järnvägsmiljöerna i hela landet. Förutom stationshuset inbegrips också perrongtaket från 1920-talet, uthusen, järnvägshotellet och det så kallade bemanningshuset.
"Ser du att den står precis som på frimärket?"
Det ståtliga stationshuset, som stod klart 1894, ägs numera av Svenska Järnvägsstationer AB (SJSAB) som äger ytterligare fyra järnvägsstationer i norra Sverige.
Företagets ägare, Urban Tholfsson, bor i Örebro och dit är det ju ganska långt. Därför är det Ursvikenbon och ägaren av Örviken Trä AB, Per Norsten, som sköter allt som har med stationen att göra - från målning och snickerier till uthyrning av lägenheter och utveckling av framtidsplaner. För sådana är det gott om.
När det var dags att fräscha upp stationshuset, då dök byggnadsantikvarien Rune Wästerby upp med sina kunskaper och sin kniv. Nu gällde det att gå försiktigt fram, skrapa och kolla vad som dolde sig under alla gamla färglager. Ska det målas, eller göras om på annat sätt, då ska det ske så att huset får tillbaka sitt ursprungliga utseende. Det är Länsstyrelsen som ska säga ja eller nej och det är Rune som är den förlängda armen som ska hålla koll så att arbetet utförs på rätt sätt.
Taket i vestibulen är ådringsmålat i guldockra och grönt. Rune Wästerby, byggnadsantikvarie på Skellefteå museum, ser till att det gamla tas tillvara på rätt sätt.
En station med stil och den luktar så gott när man kommer nära. Tjäran är inte riktigt torr än.
Stationshusets fasad har många fina detaljer. Bara äkta hantverk.
Akta kläderna, linoljefärg torkar långsamt. I trapphuset blänker den nystrukna pärlsponten varnande.
Varmt och skönt i den nymålade väntsalen. Mari-Ann Lindmark och Greger Johansson väntar på bussen som går till Arvidsjaur.
Järnvägshotellet är Hembygdsföreningens skötebarn. Förhoppningsvis ska Länsstyrelsen bidra med pengar så att huset kan rustas upp.
Det är därför de svarta partierna på fasaden är målade med dalabränd tjära, de gröna i kromoxidgrönt och de röda i engelskt rött.
Nu är det inte bara utsidan som doftar tjära och sekelskifte á la 1900. Även det inre blänker på sina håll av nystruken linoljefärg. Särskilt i trapphuset som leder upp till den 130 kvadratmeter stora paradvåningen. Där jobbas det för fullt med skrapor och penslar för här ska väggen av pärlspont skimra i kulören vetegrått.
Medan Rune Wästerby och Per Norsten berättar om vad som ska göras och har gjorts i stationshuset och i bemanningshuset (som är ett bostadshus med fyra lägenheter) så dyker en tredje herre upp och påpekar att Per har fått färg på jackan.
Ove Lindström brukar kallas in när det ska skottas snö. Och så vet han en hel del om vad som är på gång när det gäller järnvägshotellet som ägs av Hembygdsföreningen.
- Just nu väntar föreningen på besked om det blir några pengar från Länsstyrelsen till en upprustning av hotellet, berättar Ove.
Hotellets yttre är minsann inget att skryta med. Färgen flagnar. Ordentligt blekt är den också. Så det är inte gott att veta vilken kulör väggarna hade som nymålade. Inte ens Rune Wästerby vågar sig på en gissning, inte ens en vild.
Nå, det må vara hur det vill med den saken. Även om SJSAB äger det ena och Hembygdsföreningen det andra så är det ändå helheten som räknas. Det är den totala upplevelsen av en sammanhängande sekelskiftesmiljö som är det viktiga.
Och som sagt - här saknas det inte idéer.
- Här ska vi anlägga en park igen, berättar Per Norsten.
- Och här inne i vestibulen kommer vi att starta ett café med bar. Det är viktigt att vi tar hand om resenärerna ordentligt medan de väntar på tåg och bussar.
"Men vad nu då?" är det kanske någon som tänker, "är inte en stor del av lokalerna på bottenvåningen uthyrda till Aktivitetshuset Rallarrosen?"
Visst är det så. Och så har det varit de senaste 20 åren. Men om en inte alltför avlägsen framtid kommer Rallarrosen att flytta till andra lokaler i Jörn. Därmed är det fritt fram för husets ägare att fortsätta att utveckla sina egna, och andra hyresgästers, planer. För det är det här som är företagets affärsidé: Äga gamla stationshus med historia, rusta upp och bevara den gamla miljön, och hyra ut till privatpersoner och företag.
"Och här inne i vestibulen kommer vi att starta ett café med bar. "
Och tänk bara på vad som kan komma att hända i framtiden.
- När testbanan drar igång, då kommer det flera hundra personer till dessa trakter, förklarar Per Norsten.
Alla dessa måste förstås ha någonstans att bo och då står de där och väntar, både lägenheterna i bemanningshuset och stationshusets maffiga paradvåning. På båda ställena är det charmigt och högt i tak och i bemanningshuset ska ett par av lägenheterna hyras ut möblerade.
- Vi gillar bostäder som har en historia och en själ, säger Per.
När hotellet väl har blivit renoverat, då ska det gå att bo där också.
- Och så hoppas vi att det ska startas en restaurang i hotellet.
Per Norsten ser inga som helst problem, vare sig med Jörn eller med läget. Tvärtom, han ser bara fördelar. Tyskar och norrmän köper hus och järnvägsrälsen ligger ju där den ligger. Det är bara att börja använda den ännu mer.
- När Northvolt drar igång, då skulle personal kunna bo här. Det tar ju bara 45 minuter att köra till stan. Men tänk om folk kunde åka tåg istället, härifrån via Bastuträsk till Skellefteå och Skelleftehamn. Det skulle ju vara fantastiskt.
Bemanningshuset har också lysts upp tack vare ny Falu rödfärg och linoljefärg. Huset innehåller lägenheter och här bodde järnvägens personal förr om åren.