I mitten av 2010 kördes borrarna ner i marken på Björkholmsberget utanför Jokkmokk för första gången, det som senare kommer att bli känt som Kallak.
Resultatet av de tio hål som provborrades fick prospekteringsbolaget Beowulf mining att jubla då malmfyndigheten uppskattades till mellan 400-600 miljoner ton. Med dåvarande järnmalmpriser uppskattades inkomsterna till 2,9 miljarder amerikanska dollar, efter drift- och kapitalkostnader.
Bolagets investeringar skulle därmed bli avbetalda på bara 3,6 år efter gruvans invigning.
Men malmfyndigheterna i Kallak var ingen hemlighet. Redan på 1940-talet upptäckes potentialen av en gruva i området av statliga myndigheten SGU (Sveriges geologiska undersökning). Och på 1970-talet bekräftades potentialen då SGU:s undersökningar visade på att Kallak var Sveriges största oexploaterade järnmalmsfyndighet.
Trots det så hände det ingenting under flera decennier. 2006 började ett bolag intressera sig av området; Jokkmokk iron mines AB (Jimab), ett nystartat dotterbolag till prospekteringsbolaget Beowulf mining.
Bolaget beviljades prospekteringstillstånd samma år för att kartlägga fyndigheten redan samma år.
På den här tiden är det inte många som hört talas om Kallak och det dröjer några år innan området börjar dra till sig de stora rubrikerna i både lokal- och riksmedia, och även utomlands.
Tanken på en malmgruva utanför Jokkmokk är en vattendelare och splittrar samhället i olika läger. De som är för och de som är mot. I intervjuer berättar Jokkmokksbor att det går så långt en del vänder bort blicken och att vissa har slutat prata med varandra på grund av olika syn på vad en gruva i Kallak skulle betyda för samhället.
En del berättar att de hanterar osämjan genom att inte tala öppet om sin åsikt när det kommer till Kallak. Och därmed inte skaffa sig några fiender.
2013 börjar Kallak dra till sig stor uppmärksamhet då Jimab skickar in sin bearbetningskoncession. Gruvmotståndet växer och det hela blossar ut i olika protestaktioner. Efter att Jimab fått tillstånd att provbryta 2000 kubikmeter järnmalm tar sig aktivister ut till Kallak för att stoppa arbetet.
De gräver ner sig, kedjar fast sig i maskiner och bygger barrikader. De bygger ett cirka fem meter högt torn som blockerar vägen.
Men protesterna hjälpte föga. Med polisens hjälp lyckas gruvbolaget efter viss fördröjning fylla sina lastbilar med massor som skickades iväg för undersökning.
"Det börjar bli väldigt upptrissat. Det blir allt hårdare ord och hätskare personangrepp på nätet. Gruvkramare som jag tidigare har tyckt varit eftertänksamma och sympatiska har nu blivit helt galna.", sade Fred Boman, dåvarande vd för Jimab.
Det går så långt att dåvarande landshövdingen Sven-Erik Österberg bjuder in alla parter till medlande samtal för att dämpa tonläget och få en mer sansad diskussion.
2014 kommer länsstyrelsen i Norrbotten med sitt rådgivande besked om bearbetningskoncession. Även om det skulle ge positiva samhällseffekter så anser de att gruvplanerna inte bör beviljas. Gruvan bedöms ha för kort livslängd för att det ska väga upp för de betydande statliga investeringskostnader skulle behövas. Dessutom bedöms det medföra oåterkalleliga ingrepp i naturen och skulle dessutom störa renskötseln som är ett riksintresse.
Samebyarna i området, Jåhkågasska och Sirges, har från första början varit tydliga med att gruvan är en omöjlighet om de ska kunna fortsätta med sin renskötsel. Kallak är en knutpunkt för renens vandringsleder och är viktiga betesmarker. De menar att det skulle bli en omöjlighet att bedriva renskötsel sida vid sida med gruvan.
Efter kritik kommer kompletteringar från länsstyrelsen, 2015, där de begränsar sitt yttrande för att enbart gälla just marken där gruvan ska anläggas, koncessionsområdet. Och då säger de istället ja.
Men året därpå visade det sig i en prejudicerande dom i högsta förvaltningsdomstolen att det inte går att göra prövningen enbart på koncessionsområdet utan verkningar på närliggande områden också måste tas i hänsyn.
Återigen får då Norrbottens länsstyrelse i uppdrag av regeringen att tycka till om en gruva i Kallak och 2017 kommer deras slutliga besked – nej till gruvdrift.
Bergsstaten å sin sida ställer sig positivt gruvdrift. I och med att alla myndigheter har fått säga sitt börjar gruvbolaget Beowulf hoppas på ett besked.
Men inget händer och sedan dess, 2017, har ärendet legat på regeringens bord utan att något beslut har kommit.
I slutet av 2020 granskar riksdagens konstitutionsutskott hanteringen av ärendet och riktar skarp kritik mot regeringens näringsminister Ibrahim Baylan (S) som prickas. Under närmare tre år hade regeringen inte gjort någon synbar handpåläggning alls och tillsynsmyndigheten ansåg förseningen som oacceptabel.
Precis innan granskningen hade fullbordats hade dock näringsdepartementet bett den internationella världsarvsorganisationen Unesco om deras syn på hur en gruva skulle påverka världarvet Laponia. I somras kom utlåtandet att en gruva kommer påverka Laponia negativt, som ligger 34 kilometer från gränsen till världsarvet.
Det hade kunnat vara det sista som hänt i historian om Kallak, men efter en kaosartad ny regeringsbildning i november tidigare i år så blev Miljöpartiet stående utanför regeringen och den nya näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson (S) lovade redan samma vecka att det ska komma ett beslut om Kallak i närtid. Senare nämner han februari som tiden då ett beslut är redo att tas.
Jokkmokks kommunalråd, Robert Bernhardsson (S), har följt frågan länge. Han hoppas på ett positivt svar för Jokkmokks skull.
– Om besluten kom som planerat skulle man startat verksamheten i år och vi hade haft hundratals nya jobb. Hela processen har haft en negativ påverkan på näringslivet, och i debatten runt Kallak har jag saknat diskussionen om arbetstillfällen.
På andra sidan finns bland annat aktivisten Tor Tuorda i Randijaur som skulle bli granne med gruvan i Kallak.
– Jag började mitt gruvmotstånd redan 2006 och då var verkligen ingen som brydde sig, trots att jag ringde runt överallt. Jag var först men det var mäktigt att se hur motståndet blossade upp under 2013 och det uppmärksammades över hela landet, och blev en symbol för samiska rättigheter. Mest av allt minns jag alla mängder av människor som kom hit och lärde oss hur man bedriver motstånd, säger han.
Vad tror du kommer hända?
– Jag tror att regeringen kommer ge gruvan tillstånd väldigt snart, men sedan tror jag det kommer ta stopp i miljöprövningen. Det är omöjligt att gruvan går igenom där, om inte politikerna försöker ändra miljölagarna. Och skulle de göra det så kommer det blir en massiv fredlig civil olydnad med hundratals personer som går i skift. Det kommer bli omöjligt att få något gjort i Kallak. Det hela är likt konflikten i norska Alta.