Historien om Errol Chen är rörande i all sin osannolikhet. Att koppla ihop Taiwan med extrema långlopp på skidor är inte naturligt på något sätt. Tvärtom. Visst, han beskriver att det kan skymtas en gnutta snö högt uppe i bergen men skidintresset i Taiwan sprudlar inte direkt. Eller alls. Errol Chen känner sig ensam – och hans far tycker han är på helt fel spår.
– Pappa har sagt nej, nej. Han är arg och vill att jag ska gå den traditionella vägen och inte hålla på med idrott alls. Han ville inte heller att jag skulle utbilda mig annat än låta mig placeras på militärskola. Men jag vill inte sitta i en bänk hela dagarna.
Errol Chen berättar vidare om att hans farfar har en annan inställning.
– Han ropade "far i väg, jag skulle gärna följa med" så han förstår mig nog lite bättre.
Vi träffar Errol Chen vid Jokkmokks skidstadion. Här finns målgången för det 22 mil långa Nordenskiöldsloppet. Han kommer stakande i maklig takt, det har frusit under skidorna i det nollgradiga föret. Han tittar bekymrat och skakar fram en burk valla ur en röd plastpåse. "För alla fören" står det på den klisterkladdiga burken.
– Den ska fungera på allt men det här verkar inget bra. Han kollar under skidorna.
– Men jag har bara en burk valla, den här. Jag kanske måste få lite råd.
Varför gör du det här?
– Jag vill göra någonting med mitt liv. Jag är 33 år nu och måste passa på medan jag kan. Jag vet att det blir jobbigt på alla vis det är därför jag värmer upp med att åka Vasaloppet, bara nio mil. Han skrattar igen. Närmast obegripligt kan tyckas.
Errol Chen har en historia som långlöpare bakom sig. Han försökte kvala in till OS men hans tid på dryga 2.41 2019 var 13 minuter för långsam för en resa till Tokyo. Nu ser han chansen att istället samla nog med FIS-poäng för att bli Taiwans en-mans-landslag på skidor nästa vinter-OS.
– Det är en dröm och jag måste bara försöka.
Taiwan är dock ingen rik idrottsnation. Till de förra OS-tävlingarna kom de med fyra atleter.
Just nu söker Errol Chen ett boende i Jokkmokk så han kan träna fullt ut under de två månader som återstår till det stora kraftprovet.
– Jag måste tro att det går. Jag ser redan visionen när jag stakar in över mållinjen här framför mig.
Han knäpper fast skidorna och glider i väg. Nu, nära målet och hans leende är lika vitt som den kramiga snön. Vinkar.
– Vi ses igen.