2018/19 så visade en rovdjursinventering, som publicerats på Naturvårdsverkets hemsida, att det då fanns cirka 300 vargar i Sverige. Samma inventering visar också att det, i runda tal, fanns 380 vargar i Skandinavien.
Jag har aldrig sett en varg i frihet, men skulle ge mycket för att få chansen. I mina ögon har den en given plats i vårt avlånga land.
Så sent som på 1970-talet betecknades den som utrotad, sedan dess har vargstammen återhämtat sig. Naturskyddsföreningen skriver på sin hemsida att det 1977 dök upp varg i Norrbotten och lite senare i tid även i Värmland.
Men enligt en artikel, som publicerats i tidskriften Biological Conservation, visar en studie att antalet vargar i Sverige minskat i antal de senaste åren – vissa har helt enkelt försvunnit. Studien är gjord av forskargruppen vid Grimsö forskningsstation, SLU.
I studien framgår det, efter kritisk utvärdering och kompletterande analys, att dessa försvinnanden tyder på illegal jakt på varg. Den 16 mars i år skriver SLU om detta på sin hemsida.
Om det stämmer så är det helt oacceptabelt. Det finns andra vägar att gå utan att ta lagen i egna händer och vi bör samarbeta för att bevara olika arter – inte minst vargen.
Det finns aktörer som tar höjd för en hållbar rovdjursförvaltning. Naturskyddsföreningen till exempel, som listat förslag för att dels värna vargen, dels värna de som drabbas av rovdjursskador:
X Högre och principen om full ersättning för de som drabbas av rovdjursskador.
X Naturlig invandring ska vara tillåten för en långsiktigt livskraftig vargstam.
X Använd skyddsjakt för att plocka bort individer som utgör problem.
X Med en stark vargstam finns det i framtiden möjligheter till viss licensjakt på varg. Licensjakten ska beslutas inom ramen för den undantagsmöjlighet som regelverk och rättspraxis ger.
Det är bättre att arbeta för båda sidor, att ta lite personligt ansvar, istället för att ta lagen i egna händer.