"Det känns konstigt att man ska behöva kriga för något som är så självklart för alla andra. Vi har just köpt mitt föräldrahem, jag är född och uppvuxen här och det vill jag att mina barn också ska få vara - men det blir inte lätt", säger Ida-Maria Westerlund.
I byn Jäckvik är ett 30-tal personer folkbokförda. De senaste åren har området blomstrat. Under 2022 stod ett reningsverk klart, som dels byggts för att klara byns expansion, till en summa av 19 miljoner. Men trots det fattas viktiga pusselbitar i den fortsatta utvecklingen av byn, enligt föräldrarna Ida-Maria och Joel Westerlund.
– Du behöver alla bitar för att få ett fungerande samhälle, säger Ida-Maria och syftar på den uteblivna servicen när det gäller barnomsorg.
"Om någon av oss hade jobbat i Arjeplog så hade barnen fått pendla också, men när vi inte gör det så kanske kommunen måste hitta andra lösningar. Vi är ju en stor kommun med många i glesbygd. Vi behöver hjälp nu", säger Ida-Maria.
För drygt ett år sedan tog paret kontakt med Arjeplogs kommun. De upplyste om att de ville hitta en lösning gällande barnomsorg för pojkarna Knut, 2 år, och Axel, 9 månader, för att få ihop vardagspusslet.
Svaret från kommunen blev tre olika alternativ. Paret kunde själva starta ett företag eller ekonomisk förening för att driva förskola som skulle innebära tillståndsansökan, anställa personal med rätt utbildning, hitta en lokal och betala hyra. En ekvation som inte kändes som ett alternativ då Ida-Maria redan är verksam i flera av familjens företag som driftar bland annat skidbacke, camping och Ica-butik. Joel veckopendlar till Piteå för att arbeta som forsknings- och utvecklingsingenjör på RISE i Öjebyn.
– Alternativ två är att köra barnen till Arjeplog. Det är 24 mil om dagen, du hinner just komma hem innan du ska tillbaka, och med dagens bränslekostnader är det inte hållbart, säger Ida-Maria.
Fredrik Westerlund, utbildningschef på Arjeplogs kommun, började blicka mot hur andra kommuner löst det i områden där ytorna är stora och befolkningen desto färre.
– När jag forskade i det hittade jag flera olika lösningar som andra kommuner har och som jag berättade om, säger han.
"Det är klart att det är fantastiskt om man kan bo och verka i byar och inte vara beroende av pendling till centralorten. I den bästa av världar skulle det funnits omsorg i alla de byar som växer och utvecklas och där det finns en framåtanda", säger Fredrik Westerlund, utbildningschef. (Arkivbild)
Tredje alternativet blev alltså det man valde att gå vidare med. Man räckte ut en hand till företaget Ströms slott AB, som lämnade in en ansökan till kommunen om att driva pedagogisk omsorg. Kommunstyrelsen godkände Ströms slott som en aktör och i samband med det beslutade man också om vilken ersättning per barn kommunen kan tillhandahålla.
– När vi fick summan insåg jag med en gång att det var inte riktigt vad jag hade väntat mig, säger Ida-Maria som hade hoppats på att ersättningen skulle räcka till tre dagar men som i nuläget bara räcker till en.
– Jag blev så frustrerad och så besviken. Hur ska man göra? Vi har hållit på med det här i över ett år och så får vi ett beslut, som är fantastiskt i sig, men det hjälper inte oss någonting just nu. Det är allt annat än lätt.
I Arjeplogs kommun fördelas resurser utefter prislappsmodellen och för kommunens egen förskola samt den fristående förskolan utfaller ersättningen per barn och månad med 13 252 kronor. I fallet för Ida-Maria och Joel uppgår ersättningen i stället till 81 procent av kostnaden för förskola, 10 734 kronor.
– Pedagogisk omsorg kostar per barn lite mindre än förskola och det beror framför allt på att man inte har legitimerade förskollärare. Det blir en kostnad per barn som i sig är rimlig om man tänker att man hade en verksamhet med fler barn i. Anledningen till att det blir så lite för dem är att det är så få barn det handlar om, säger Fredrik Westerlund och fortsätter:
– Därför har kommunstyrelsen uppdragit mig att titta på om man kan ha något typ av strukturtillägg.
De flesta kommuner som har den typen av tillägg har det exempelvis för att många barn i verksamheten inte har svenska som modersmål eller någon typ av socioekonomisk utmaning i området. Det ska vara ett tillägg som motsvarar ett högre resursuttag.
– Man skulle också kunna tänka sig att man har ett tillägg för glesbygd, där man inte kan ha 18 barn på en avdelning för det finns inte 18 barn i upptagningsområdet, säger Fredrik Westerlund.
Under midsommarveckan flyttade Ida-Maria och Joel Westerlund in i Ida-Marias föräldrarhem. Om situationen med barnomsorg för Knut och Axel inte löser sig kan de tvingas lämna kommunen. "Vi ska kriga innan den dagen ska komma", säger Ida-Maria.
"Det är en ångest för mig. Tankarna går hela tiden, hur ska jag göra?", säger Joel Westerlund som aktivt ser sig efter andra jobb för att kunna underlätta familjens vardagspussel.
Ett förslag kring strukturtillägg finns planerat att presenteras i oktober. Tills dess behöver Ida-Maria och Joel även hitta en person som är lämplig att arbeta i verksamheten.
– Vi hade en person som var på tapeten och som ville börja jobba, men nu har allt dragit ut på tiden så den personen har behövt ta ett annat jobb. Man kan ju inte bara sitta och vänta, säger Ida-Maria.
Paret vittnar om att hela situationen påverkar deras vardagsliv mycket.
– Man pendlar mellan att bli arg och tänka: ska vi göra som många andra och etablera oss vid kusten i stället? Men så är man uppväxt här, man älskar fjällen och friheten det ger att bo här, säger Joel.
PT har sökt Isak Utsi (S), kommunstyrelsens ordförande.
När Ida-Maria själv var i förskoleålder för cirka 30 år sedan fick hennes föräldrar strida för att få barnomsorg för henne och syskonen. Nu tar Ida-Maria samma strid för sina egna barn, pojkarna Knut, 2 år, och Axel, 9 månader. "Det var samma sak då. Mamma och pappa fick strida för att jag och mina syskon skulle få ha dagmamma här i byn."