Expert: Historiska oförrätter mot båda sidor

Hovrätten för övre Norrland slår fast Vapstens samebys ensamrätt att bedriva rennäring i Tärnaby- och Lyckseleområdet.

Juridiskt inleddes tvisten sommaren 2017, då Vapstens lappby lämnade in en stämningsansökan mot samebyn med målet att återfå rätten att bedriva rennäring. Bortom rättssystemet har konflikten gått i arv i generationer.

Den grundar sig i tvångsförflyttningen av renskötande nordsamer till Västerbotten på 1930-talet. Där, söder om Tärnaby, fanns redan sydsamerna i Vapstens lappby med djupa rötter i området.

Tvångsförflyttningen hade i sin tur sin upprinnelse i Norges önskan att efter självständigheten 1905 sätta stopp för svenska samers årliga förflyttningar över gränsen. Önskan resulterade i 1919 års renbeteskonvention länderna emellan.

Med stöd i konventionen tvångsförflyttades samer från nordligaste Sverige längre söderut. En del så långt som till Vapsten.

"Felaktiga beslut"

I samband med att den nya rennäringslagen infördes 1971 ansökte både syd- och nordsamerna om att få bilda sameby, ett krav för att få bedriva rennäring enligt den nya lagstiftningen. Nordsamernas ansökan beviljades, och de fick ensamrätt.

– Staten fattade ett antal, enligt min bedömning, felaktiga beslut när man tillämpade den nya lagen, säger Eivind Torp, docent i juridik och Sameradions kommentator.

– Varför kan man bara spekulera i, men det fanns ett intresse från lagstiftaren att utveckla renskötseln för att renskötseln skulle ge mer avkastning för den samiska befolkningen, och man föredrog den mer storskaliga renskötsel som bedrevs av nordsamerna.

Dubbla oförrätter

Vapstensmålet aktualiserar, konstaterar Torp, frågan om det bara är den skrivna rätten i form av rennäringslagen som gäller eller om den sydsamiska befolkningen har rennäringsrättigheter av urminnes hävd.

Samtidigt anser han det knepigt att sydsamerna valt att stämma nordsamerna och inte staten, som fattat besluten och utformat lagstiftningen som slagit hårt mot sydsamerna.

På båda sidor i konflikten står, säger han, samer som utsatts för historiska oförrätter.

– Det är två grupper som är satta i situationer mot bakgrund av statens prioriteringar och lagstiftarens beslut. De är försatta i en situation som gör att de kommer i konflikt med varandra.