Efter två månader i lockdown-London har de flesta parker äntligen öppnat igen. Själv har jag tyvärr suttit fast här hela tiden och längtat ut till naturen som en galning. Det var rena kosläppskänslan att få ställa sig vid spisen och förbereda picknickkorgen.
För nog är det väl ändå något visst med att äta i det fria? Särskilt tillsammans med människor man tycker om. Och i dessa tider när umgänge är något man inte längre kan ta för givet känns det extra värmande i hjärteroten att se sina nära och kära. Även om det sker på två meters håll.
Greatest hits
Under årens lopp har jag låtit diverse vinnare av Årets kock bjuda mig på picknick och dela med sig av sina recept. De blir lika lyckliga varje gång. För hur skicklig och framgångsrik kock man än är så kan det ändå kännas befriande att få tagga ned och skala av och komponera den perfekta matsäcksmackan eller simplaste salladen. Även årets kock vill minsann kunna sitta på en filt och snacka strunt.
Och nu när våren äntligen är här på allvar, åtminstone i almanackan, är det hög tid att ta tillvara på naturens greatest hits. Ut och njut. Och ta med något gott att kalasa på.
Utflyktskäk
I min korg hamnade en frittata, det vill säga en italiensk omelett som du kan fylla med exakt precis allt du råkar ha i kylskåpet. Lika god kall som varm – ergo perfekt utflyktskäk. Jag bakade några piroger bara för att jag var sugen. Frys in dem som blir över så är det bara att värma rubbet inför nästa spontanpicknick. En sallad vill man gärna ha till. Ta med dressingen i en burk och häll över först när du är på plats så slipper du soggigt salladsslafs.
Jag brukar också lyxa till det med ”riktiga” glas och bestick, men det är ju en smaksak och fråga om hur mycket man orkar bära. Gott om extra servetter, ett bra bröd, en ost, ett gäng oliver, chips och dippa och något gott i glasen. Mer behövs egentligen inte för en lyckad utflykt bland vänner, blommor och blad.
Det där med ”cravings” är väl ändå bra lustigt? Kroppen liksom formligen skriker åt en som en tjurig femåring i mataffären: ”Jag vill ha just precis det där – NU!” Och så står man där och försöker spela förnuftig mamma åt sig själv och predikar om lördagsgodis, tandtroll och Beach 2020. Med varierande framgång.
Inte vet jag hur det är för dig, men i min värld skriker kroppen extra högt i dessa coronatider. Tror bestämt att den har gått och skaffat megafon på kuppen.
Häromdagen propsade den, nej KRÄVDE, ägg- och ansjovismacka. Det var liksom ingen pardon. Trots att jag höll för öronen och försökte argumentera emot allt jag kunde. ”Det finns inga ägg hemma och knappt några i affären heller.” ”Man öppnar inte en hel burk ansjovis för EN macka.”
Den väldigt trötta mesmamman var vid det här laget ännu tröttare än vanligt och orkade inte lyssna på tjatet längre utan fick släpa sig ut på ägg- och brödjakt. Kan det vara det som kallas att curla för svin, eller rör jag ihop det nu?
Kroppen fick sin förbaskade ägg- och ansjovismacka till slut. Ändå hade den mage att gnälla på att äggen var för löskokta och brödet för mjukt. Otacksam är bara förnamnet.