– Vi tror att det är en framtidsfråga som framför allt planerare och beslutsfattare bör ha med sig, säger Carola Wingren, professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).
Hon tycker samtidigt att det är en fråga som egentligen rör oss alla:
– Om man tycker att kontinuiteten är viktig bör man tänka på detta också som enskild.
Sydvästra Sverige
I en kartläggning som hon gjort tillsammans med en kollega pekas framför allt sydvästra Sverige ut som ett område där klimatförändringarna fram emot nästa sekelskifte kommer att utgöra ett hot mot många gravplatser.
— Vi har inte räknat högt när vi pratar om 30 000, det är troligt att det är mer.
Klimatkänsliga lägen är till exempel nära vattnet och områden där det regnar mycket, platser där jorden inte är så genomsläpplig eller där grundvattnet är högt. Gravplatser som ligger lågt i terrängen eller på mark som lutar mot en älvdal är också särskilt utsatta.
– Om man ser till sannolikheten för att det ska bli ett samhällsproblem, då siktar vi in oss på sekelskiftet 2100. Dit är det 75 år, ungefär två generationer, konstaterar Carola Wingren.
Nu håller hon tillsammans med forskarkollegan Roger Marjavaara på att undersöka vilka känslor som rörs upp när gravplatser måste flyttas. I Kiruna är det redan ett faktum – på grund av gruvdriften. Enkätsvar har samlats in från anhöriga och de är inte analyserade ännu.
Känslig fråga
Men att gravflytt är en känslig fråga är hon övertygad om.
– Att kunna ha en plats att gå till kanske betyder mer än vad man tänker på när det är full fart i livet.
Att flytta hela gravplatser är dyrt och komplicerat. Men ytterst är det en fråga om värdighet, anser Carola Wingren.
Hon påminner om obehagliga scener som utspelade sig i New Orleans efter orkanen Katrina. Kistor flöt iväg och hittades senare långt från de ursprungliga begravningsplatserna
— Det handlar om hur ett samhälle håller ihop och något slags värdighet, tillhörighet och identifikation med en plats, säger Carola Wingren.