Kameran stÄr uppstÀlld framför Skandiahuset pÄ SveavÀgen i Stockholm. Ut genom portarna kommer Stig Engström, gÄr i rask takt pÄ trottoaren och tittar pÄ sin klocka. SÄ inleds nyhetsinslaget som sÀndes i Rapport vÄren 1986 dÀr Skandiamannen, som han kommit att kallas, gör en egen rekonstruktion av sitt agerande under mordnatten.
Han hÀvdar att han Àr ett av vittnena, men att detta mötts av ointresse hos polisen. Han pÄstÄr ocksÄ att han kan ha förvÀxlats med mördaren, eftersom signalement som lÀmnats av andra vittnen passar in pÄ honom.
ââJag hade inte tĂ€nkt pĂ„ det dĂ€r inslaget under 30 Ă„rs tid. Det var först nĂ€r Skandiamannen blev aktuell igen i nĂ„gra böcker och tidningar som jag insĂ„g att jag faktiskt trĂ€ffat honom, sĂ€ger Folke RydĂ©n, den reporter som gjorde inslaget 1986.
"LĂ€gger pussel"
Skandiamannen kÀnner sig "förbigÄngen och besviken", sÀgs det i klippet.
ââJa, nĂ€r man sĂ€ger att man hĂ„ller pĂ„ och lĂ€gger pussel och man ska försöka att fĂ„ bort bitar som inte hör till pusslet, dĂ„ ska man ju i alla fall inte ta bort bitar som man vet hör till pusslet. SĂ„ de Ă€r vĂ€l kanske inte sĂ„ bra pĂ„ att lĂ€gga pussel pĂ„ polisen i sĂ„ fall, sĂ€ger Stig Engström.
Folke Rydén minns det som en vÀldigt speciell inspelning, med en mycket energisk och överspelande Stig Engström som ivrigt ville visa vad han gjort.
ââI vanliga fall hade det gjort att vi kanske valt bort honom â mĂ„nga söker sig till medier för att fĂ„ uppmĂ€rksamhet. Men han hade bevisligen varit pĂ„ platsen för mordet och var dessutom kritisk till polisens insatser.
Rydén beskriver hur mÄnga vid den hÀr tiden upplevde att polisen stod och famlade.
ââDĂ„ kĂ€nde vi att vi trots allt skulle ge Stig Engström chansen att berĂ€tta sin historia och uttala sig kritiskt mot polisen, sĂ€ger Folke RydĂ©n.
Ordnar alibi
Engström stÀllde upp i flera intervjuer bÄde före och efter detta, och ringde ocksÄ sjÀlv polisen för att tipsa om sina iakttagelser. Nu, 34 Är senare, pekas han ut av Palmeutredningens förundersökningsledare Krister Petersson som misstÀnkt för mordet.
Men varför skulle en gÀrningsman göra sÄ hÀr, söka uppmÀrksamheten i stÀllet för att hÄlla sig undan? Enligt PÀr Anders Granhag, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, finns frÀmst tvÄ skÀl.
ââDet ena Ă€r om gĂ€rningsmannen rĂ€knar med att han kommer att placeras pĂ„ platsen av vittnen, dĂ„ har han skĂ€l att föregripa detta, att sjĂ€lv utge sig för att vara ett vittne och berĂ€tta vad han sett, sĂ€ger PĂ€r Anders Granhag och fortsĂ€tter:
ââDĂ„ har han, sĂ„ att sĂ€ga, ordnat ett alibi, och pĂ„stĂ„r att han har viktig information att komma med. PĂ„ det sĂ€ttet riktar han misstankarna bort frĂ„n sig sjĂ€lv.
TĂ€nker annorlunda
Det andra skÀlet Àr enligt Granhag att en gÀrningsman Àr "rakt igenom tokig". InvÀvt i detta ligger en uppmÀrksamhetstörst.
ââDet hĂ€r med att gĂ€rningsmĂ€n vill hjĂ€lpa till, det fenomenet finns i mĂ„nga andra fall. Varför gjorde han sĂ„ hĂ€r, undrar man. Jo, dĂ€rför att han tĂ€nker inte sĂ„ som vi tĂ€nker. Det blir konstigt frĂ„n vĂ„rt perspektiv, men dĂ„ tror vi att han Ă€r som vi. Och det kanske man inte ska göra, speciellt inte om man skjutit Palme, sĂ€ger PĂ€r Anders Granhag.
Men â en lĂ€ngtan efter uppmĂ€rksamhet skulle ocksĂ„ kunna förklara Engströms agerande Ă€ven om han faktiskt inte Ă€r gĂ€rningsmannen.
ââDet kan vara en person som inte har att göra med detta, varken som gĂ€rningsman eller nĂ€ra vittne. Men han vill involvera sig i det hĂ€r, med tanke pĂ„ uppmĂ€rksamheten det ger, sĂ€ger PĂ€r Anders Granhag.