Fäbodarna övergavs år 1919, men tros ha funnits där sedan 1700-talet. Just nu kan man se tre grunder för bodar och tre för ladugårdar som har funnits där. Skellefteå museums arkeologer Marika Eserstam Kjellsson och Olof Östlund märker och mäter in anläggningen.
– Vissa lämningar som vi hittat härstammar från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet. Vi har till exempel hittat en kritpipa som är tidstypisk för den tiden och även grönt fönsterglas som är typisk för samma tid, berättar Olof Östlund.
Sådant som är äldre än från 1850-talet betraktas som fornlämningar.
– Det är synd att vi börjar tappa kunskapen om det som hände under den här tiden och därför känns det bra att göra den här förundersökningen nu medan det finns människor kvar som minns saker från den här tiden. Det har kommit hit flera engagerade bybor och markägare under veckorna vi varit här och gett oss bra med information, säger Olof Östlund.
Fäbodarna användes då husdjurens bete vid gården inte räckte till. Då togs djuren till fäboden för sommarbete. Flera gårdar kunde samsas på samma fäbodvall, men varje gård hade sina egna byggnader, fäbodstugor och ladugårdar.
– Nu när vi är klara med förundersökningen återstår en hel del rapportarbete där vi ska sammanställa det vi hittat. Sedan kan det komma att bli en slutlig arkeologisk undersökning längre fram, berättar Marika Eserstam Kjellsson.
I Västerbottens län finns ett hundratal fäbodar, hälften inom Skellefteå kommun. I Lövånger finns det ovanligt många fäbodar och det finns även skyltar som berättar vem som ägde fäbodstugorna och fäbodarnas namn.
Det är Länsstyrelsen som har beslutat att göra den här förundersökningen och det är Trafikverket som står för kostnaden.
– Syftet med förundersökningen är att dokumentera de fornlämningar som finns här och för att vi ska kunna minska påverkan så mycket som möjligt då järnvägen ska dras här, berättar Nina Karlsson, enhetschef och expert inom fornlämningar, på Trafikverket.