Det gamla torpet stod där alldeles ensamt och övergivet ute på udden. I höst har det gått fem år sedan Katja såg deras blivande torp, eller skalet som hennes man Magnus kallade stugan till en början. Hon hade letat efter en enklare stuga under flera år men inte hittat någon lämplig. Men under en skidtur såg hon den optimala stugan. Under två vintrar hade Katja passerat udden ute på Hjoggböleträsket, med den till syntes övergivna stugan, i mörker på skidor och pannlampa och varje gång hon passerade önskade hon att det var hennes alldeles egna stuga. Hon tog tag i saken och lyckades få tag i ägaren och köpet blev till slut av och stugan blev hennes.
– Min man Magnus sa att jag fick köpa den själv, för han tyckte att den var i ett dåligt skick eftersom det bara var ett skal. Men han lovade att hjälpa mig att renovera, därav arbetsnamnet Skalet, berättar Katja.
Någon adress till stugan finns inte. För att ta sig till Katjas torp kör man över en äng i några kilometer, när Katja tog över var den knappt farbar väg, med hjälp av grannen är det en välklippt, men lite guppig väg och ”kör sakta skriver Katja” i sin vägbeskrivning. Väl framme kan man se den lilla stugan lysa rött med gula dörrar längst ute på udden. Katja och hunden Bosse sitter på bryggan i solen och tar igen sig, efter en dag på jobbet.
– I går kväll var jag här och paddlade kajak på en spegelblank sjö. För mig är det återhämtning att vara här och jag får jobba med kroppen. Jag älskar att hugga ved, köra röjsåg och att gräva.
Katja vill ha en enkel stuga och inte för stor. Stugan flyttades från västra Hjoggböle 1953 och användes även då som sommarstuga. Torpet är cirka 30 kvadrat meter utan ström och vatten. Nu är den målad med ljus falu rödfärg och dörrarna är målade i en gulaktig nyans med en linoljefärg, norrlandsockra. I sommar har huset fått en total ansiktslyftning inomhus, i det dåliga skick som torpet var så krävdes det att rikta både golv och tak.
– Det är fortfarande lite snett så jag var tvungen att tänka för mig när jag valde tapeter.
Vi kliver in i sovrummet som är smakfullt inrett med loppismöbler och gamla ärvda saker. Även Katjas mormors virkade sängöverkast pryder sin plats. Sista loppisfyndet är en svensktillverkad gungstol. Takhöjden i köket är luftig, på en bit av väggen syns en gammal timmervägg med gamla tidningar som har fått sitta kvar. I kökets ena hörn står en nyinstallerad gammal järnspis som är tillverkad i Ursviken. Väggarna är målade med linoljefärg. Utanför stugan finns kylskåpet, en grävd brunn där man kan hinka kylvarorna upp och ner. Även en enkel utedusch med en zinkhink med vatten finns placerad vid husknuten.
Tomten var nästan helt igenvuxen när de tog över, så Katja har tillbringat många timmar med röjsågen.
– Det som tilltalade mig var enkla och jag behöver inte det bekväma här, det har jag hemma. Här finns inte el och vatten. Här kan jag skrota runt i skitiga målarkläder och vara kreativ, jag måste vara mätt, torr och varm när jag är här. Vaknade en morgon av att det bara var 14 grader varmt inne i stugan, så det var bara att börja elda i spisen. Folk frågar oss vad ska ni nu göra när det nästan är klart, säger Katja och kastar in en pinne i järnspisen.