Mattias Sjödin är före detta Skelleftebo, numera boende med sin familj i Danderyd, alldeles nära sjukhuset. Trots närheten har han inte besökt sjukhuset under sina veckor som coronasmittad. Han och hustrun har varit isolerade sedan den 1 mars. Initialt självmant då han misstänkte att han bar på smittan och sedan den 4 mars enligt smittskyddslagen.
Det började redan samma kväll som familjen kom hem från Italien. Han kände sig inte kry och la sig tidigt.
– Fattade inte då att det kunde vara corona. Vi var i Courmayeur, vid franska gränsen, bara någon mil in i Italien. Ungefär som om de i Haparanda ska passa sig för en smitta som finns i Stockholm. Sen, fan det kan ju vara det och det gick fort när insjuknandet kom.
Under natten vaknar han med feber, tryck över bröstet, rethosta och ledvärk. Det är då den 1 mars. Mattias ringer på morgonen till 1177, Sjukvårdsupplysningen. Han upplever samtalet som surrealistiskt. Han anses inte behöva testas och får svaret att ”Du har säkert dragit på dig något annat”.
På media läser han att barnen till familjer som vistats i Alperna ska gå i skolan om de är friska.
Familjen väljer att ignorera myndigheternas råd och sätter sig själva i karantän. Av familjens två barn var det bara det ena som var med till Italien, men båda får stanna hemma från skolan.
– Det handlar inte bara om vad vi tycker. Vi utsätter barnen för en väldig press. Från andra barn och föräldrar. Det räcker med en hostning för att andra ska bli rädda.
Nya rekommendationer
Den 2 mars ändras rekommendationerna och i och med det har familjen Sjödin vistats i ett högriskområde och ska nu lämna prov. Men det tar ytterligare ett och ett halvt dygn innan han får lämna ett. Under tiden har Mattias hustru börjat känna symptom på rethosta, medan barnen är symtomfria.
De bestämmer sig för att separera sig från barnen, som får bo i ett fritidshus de fått låna av vänner. Barnen är tonåringar så de klarar sig bra själva och skolan sköter de på distans via internet. Handlar mat gör familjen online, som vänner hjälper till att leverera till dörren, både till Mattias och Lena samt till döttrarna.
På kvällen den 4 mars får han veta att han är coronasmittad, Lena får besked dagen efter. Hon är också smittad medan den dotter som varit med på resan inte är det.
– Verkar som att de flesta som får det är äldre. Det var likadant i en annan familj vi känner. Mamman var positiv och dottern negativ. Men jag vill ju såklart inte säga att tonåringar inte kan smittas.
Fortfarande risig
Nu har det gått drygt två veckor. Dottern som inte var med på resan, är tillbaka i skolan. De har båda har testats och bär inte på viruset. men Mattias känner fortfarande av den.
– Det är stabilt, men jobbigt. Febern kommer och går. Hostan går i vågor. Jag känner mig slut – inte död – men nedsatt.
Hur vet man då när man är tillräckligt frisk för att återgå till vardagen?
Först var det två negativa prover som gällde innan någon friskförklarades.
– Tror de skulle säga nej om jag frågade om det idag. De måste ju fokusera på de som är verkligt dåliga, i riskzonen. Nu ska man känna sig helt frisk plus två dagar har det sagts.
Under tiden Mattias varit hemma har han haft gott om tid att läsa in sig på coronaviruset. Han har fattat det så att det är vid insjuknandet man smittar.
– Sedan går smittsamheten ner kraftigt. Men även om jag orkade gå till jobbet idag skulle jag inte det. Skulle inte kunna sitta där och hosta.
När familjen åkte till Italien fanns där bara enstaka fall av smittade. I den region som familjen reste till, via Schweiz, fanns inga fall rapporterade.
– Allt gick så fort, men vi har gjort allt vi kunnat för att inte föra smittan vidare, säger Mattias Sjödin.