Sofia Flinkfeldt meddelar att arbetsställningen ger upphov till helt nya muskler.
Enligt skattelängder fanns det 2 300 gårdar i Norrbotten och Västerbotten under 1500-talet. Väldigt få av gårdarna är bevarade då bosättningen i regel har skett på samma platser. Bara en handfull finns kvar; i Lövånger finns två stycken i Böle by och i Skellefteå finns några. En av dem ligger i Degerbyn.
– Den här gården övergavs i början av 1600-talet, då försvinner den från skatteböckerna, säger Lars Liedgren, som är ansvarig för utgrävningen.
– Det är bra, då finns det inga sentida inslag förutom stängseltråd och patronhylsor från någon militärövning. Allt annat är från 1500-tal. Gården är omnämnd 1571. Det kallades Ön, det här stället.
Det görs ytterst få forskningsundersökningar i Norrland, berättar Lars Liedgren.
– Nästan allt som görs är exploateringsundersökningar när man ska dra vägar och sådant. Det är svårt att få pengar.
Det här forskningsprojektet drivs av INSARC, ett institut på Silvermuseet. Med stöd av Riksbankens jubileumsfond startades projektet 2012, med syftet att klarlägga och belysa landskapsutnyttjande och samhällsförändring i Norrlands kustområden.
– På alla gårdar vi har undersökt finns tegel. Vi har också hittat ben, brända och obrända, och tänder som visar att huvuddelen av boskapet var ko, får och get.
I området har de hittat grunden efter två medeltidshus, ett mindre och ett större.
– I det här stora huset har vi hittat massvis med tegel, 250 kilo ungefär. Samt bordsknivar. Man hade inga gafflar då, utan det var kniv som gällde. Vi har hittat keramik; två bitar stengods, glaserad keramik i form av trefotsgrytor, de har förmodligen kommit via Stockholm. Därifrån fick vi salt, kopparkittlar, keramik, säger han.
Varje gård som hade en pojke över en viss ålder fick betala bågaskatt, en jaktskatt.
– Man jagade med armborst och båge, vid 1600 talet började skjutvapen komma in i bilden. Vi har hittat en pil här.
Det har konstaterats att gården hade fler än sex kor ett tag.
– Men mot slutet finns det indikationer på att gården inte riktigt sköttes som den skulle. Vi har hittat en kolad stock, det kan tyda på en brand. Det kan ha varit det som var slutpunkten för gården.
En väldigt bra indikation på att någon inte är sentida är bristen på kritpipor. Hittar man inga sådana så vet man att det är före 1635 i alla fall.
– Något som är intressant här är att vi hittade bitar av fönsterglas i husgrunden. Det var väldigt sällsynt med glasfönster, det var väldigt dyrt. Men de verkar ha haft något fönster här i alla fall, i övrigt kunde man spänna upp en bit mage över ett fönster, det släppte in lite ljus.
I utgrävningsområdet har de hittat flera gamla gropar. Något som kan ha varit en källargrop, en kålrotsgrop – och något mycket större.
– Den är fylld med stora stenar. I botten finns ett rödbränt material och vi hittade sot, kol och bränt näver. Stenarna är eldsprängda, alltså utsatt för hög värme, de har ramlat sönder när vi plockade upp dem. Då kan man tänka att det var en kolningsgrop, tjärningsgrop eller tegeltillverkning.
Men, berättar han, kolning görs inte i samband med hus, tjärdalar gör man i sluttningar i anslutning till vatten.
– Ulf Lundström på Skellefteå museum säger att det finns belägg för en tegelugn här vid 1600-talet. De kanske brände eget och sålde, det var en ordentlig överraskning.
Halvvägs ned i gropen hittades delar av en malsten till en roterande kvarn.
– Enligt Ulf Lundström fanns det en gemensam vattendriven kvarn här, det kan vara den vi hittade.
Fler husgrunder än de två 1500-talshusen har hittats i området.
– Troligen var de inte samtida. Storleken på husen som funnits här varierar stort, också ägodelarna varierar kraftigt kan man se i skatteböckerna, en del hade nästan ingenting. Så det var då som det är nu, konstaterar Liedgren.
”Ett bryne från den här gården, väldigt fint bevarat.”
”Det här är troligtvis en griskäke. De har tänder som liknar våra, nötkreatur har vågiga tänder.”
Två mynt med låga valörer, hål på dem för att kunna hänga runt halsen eller sy fast på dräkten. Det står 5 bara, som står för 1500.Mynt från slutfasen av 1500-talet, 1597. Det ska inte finnas kopparmynt utan bara silvermynt, men du ser, det är helt ärgat. Johan den tredje blandade ut silvret.
”Vi hittade ett bronsföremål, det kan vara en nål, till stickade vantar till exempel, men nålar brukar vara järn. Det kan möjligtvis vara ett skrivredskap.”
Från huvudstaden. ”En keramikbit av någon liten behållare av något slag. Den har gått med båt upp från Stockholm under yngre medeltid.” Foto: Ulf Johansson.
Möjlig tegelugn. Här kan de ha bränt tegel, tidigare än man trott. Foto: Ulf Johansson.
Jaktfynd. Pilspetsen hittades under en utgrävning förra året. Foto: Ulf Johansson.
Arbetslaget. Lars Liedgren med arkeologstudenterna Pontus Johansson och Petter Sandström, samt Sofia Flinkfeldt från Silvermuseet. Foto: Ulf Johansson.
Letar fynd. Sofia Flinkfeldt undersöker jorden. Foto: Ulf Johansson.