Spänstig kvinna. Ulla Hägglund rattar sin rullator med känsla på Las Canteras, i huvudstaden Las Palmas, Gran Canaria.
Ulla Hägglund, snart 92, är den spänstiga damen som alltid är sugen på äventyr. Krutgumma, minst sagt!
Spänstig är kanske att ta i. Hon går med rullator – men är tvingad att göra det. Balansen är inte som tidigare. Hon dras bland annat med yrsel.
– Min läkare sa häromåret; du får stryk om du inte använder rullatorn, säger hon.
Så nu använder du den?
– Jag, det är mitt stöd i livet, min Rolls Royce, säger hon då vi kryssar oss förbi folkmassorna på Las Canteras, den folkrikaste delen av Gran Canaria.
Hon käkar kalktabletter för för benstommen, har värk- och hjärtpiller, intar sju tabletter varje dag.
Rum med kokvrå
Ulla hyr en lägenhet, ett rum med kokvrå och liten balkong, mot havet i hjärtat av Las Canteras.
– Perfekt! Här har jag alltid trivts. Och jag har kompisar i huset och intill. Behöver jag något så ställer de alltid upp och hjälper. Vi är en enda stor familj!
Min läkare sa häromåret; du får stryk om du inte använder rullatorn.
Hon bytte lägenhet häromåret.
– Förra hade kackerlackor! Jag hatar kackerlackor! Kan man säga så? säger Ulla.
Är nöjd
Visst, nya lägenheten är smakligt inrett har två sängar, ett litet kök, toalettdel och utsikt mot Las Canteras baddel. För det betalar hon 7 030 kronor i månaden.
Litet bakgrund: Ullas pappa var höjdare i Burträsk kommun. I tidiga år bodde familjen på Brännan, där Ulla gick ettan, och sedan i Bodbysund, där hon fick tvåan-sexan.
Slut vid tretton
Sedan var skolan slut! När hon var tretton, cirkus.
– Sedan hjälpte jag mamma med fiket som hon skötte. Sju kilometer till jobbet. Sju kilometer hem. Med cykeln. Varje dag. Det var inga problemen! meddelar hon.
De var tjocka och skraltiga och kom inte ner till fötterna.
Hon hade trettio kronor i månaden och hjälpte bland annat några farbröder att ta på dem sockarna.
– De var tjocka och skraltiga och kom inte ner till fötterna, minns Ulla.
Hennes minne är, nära nog intakt, men att räkna upp alla barn/barn, upp till femte led, blir litet tufft.
– Gumman börjar bli litet trött, påstår hon.
Dans har varit en av Ullas stora motionsnöjen under åren. Ofta i den här byggnaden. Men idag får dansen vara. Balansen är inte tip-top.
Gillar att dansa
I hela livet har dans varit en av favoritnöjena. Varje helg var hon ute i farten på yngre dagar. Att dansa i Burträsk var favoritstället. Idag finns knappt några danskavaljerer från den tiden kvar.
Och då var det festligt vid sidan om, också? Mycket fylla?
– Det förekom, men inte så farligt. Själv har jag alltid varit nykterist. Kanske har det blivit något glas vin någon gång, men bara ett. Jag har aldrig haft något sug efter starkt.
Hennes kropp är sargad; opererad fyra-fem gånger, värk, drabbad av Lisa Welandersjukan, som spreds från Västmanland där pappa kommer ifrån.
– Du ser fingrarna, Bosse. Inte mycket att ha, men man tar vad man haver1
Fingrarna är förvridna och ömmar. Men hon klagar inte. Egentligen.
Det börjar vara några år sedan Ulla Hägglund badade i Las Canteras, en hon tar gärna en promenadsväng nära stranden.
Nickolas Estavanes Gata
Till lägenheten i President Playa, Nickolas Estavanes Gata, tredje våningen, åker hon hiss.
– Vi är en stor familj. Hyresgästerna håller koll på mig. Men man får passa sig; tjuvar finns. Häromåret försvann mina två resväskor på 20 kilo vardera. Nästan alla kläder! Då var jag inte glad, säger Ulla och tillägger:
– Och försäkringsmannen var inte särskilt kul. Jag sa ”Får jag tala med en kvinna”. Hon var mycket bättre, säger Ulla och skrattar.
Hon är ungdomsfräsch i håret. Gillar att hålla sig tiptop.
– Gissa vad en klippning kostar här? 335 kronor, men då fixar de färgning också. Och pedikyr, fötterna.
Nöjena då, när dansen är över?
Gärna ett besök i svenska kyrkan i närheten.
– Där träffar man gamla bekanta och där spelar gamla Vikingarna ibland. Vi äter tillsammans, pratar och svamlar. Och det drar på en fiol ibland. Jag trivs!
Att beskriva henne som en krutgumma är en underdrift.
– Om jag kommer igen nästa år? Man vet aldrig. Numera tar jag ett år i sänder. Men Gran Canaria suger alltid säger hon och ger tummen upp.
Gatumusikanterna. De är många i Las Canteras och Ulla Hägglund lyssnar gärna till dem.