Gustav och Nadjezda Löf i Glommersträsk är adopterade från Ukraina, och har länge sökt sina biologiska rötter utan att lyckas. Men de senaste månaderna har de fått fler svar än de kunnat drömma om. Gustav har via ett ukrainskt tv-program träffat sin biologiska mormor, mamma och lillebror, och Nadjezda har rest till USA över jul och nyår för att träffa sin biologiska syster.
Syskonen Gustav och Nadjezda Löf adopterades i unga år och har länge sökt sina rötter i Ukraina, utan att lyckas. Vändningen kom i somras när Nadjezda av en slump träffade Ludmila Delnavaz, som driver en ukrainsk butik i Luleå. Eller kanske det var ödet.
De senaste månaderna har varit minst sagt omtumlande för syskonen Gustav och Nadjezda Löf i Glommersträsk. De är båda adopterade och ej biologiska syskon, och även om de har en fin familj i Sverige har det alltid funnits en längtan efter att veta sitt ursprung, som en sista och kanske även den viktigaste pusselbiten i att få rätsida på sin egen identitet. Men det har varit en lång och tung resa, med många nederlag och utan framsteg. Tills nu.
– Allt börjar väl med att jag har sökt mina föräldrar och rötter väldigt länge, och har misslyckats många gånger. Jag har till exempel sökt till Spårlöst en gång, men då utan mina föräldrars vetskap, men jag hade inte nog med information så de kunde inte gå vidare med mitt fall, berättar Nadjezda.
Hjälp via tv-program
Nadjezda bor i Luleå, och i våras kom hon i kontakt med en kvinna som kommer från Ukraina.
– Hon har en ukrainsk butik i Luleå och redan andra gången jag var in där berättade jag om min situation, om hur både jag och Gustav sökte efter våra släktingar. Hon sa då att självklart, om jag hade papper så ville hon se dem. Så vi sökte då en del sedan hittade hon ett tv-program som heter Tala Ukrainska. Vi kontaktade dem redan samma dag och de uppmanade oss att skicka in papper.
Blott en vecka senare så ringer de från tv-programmet. De berättar att de hittat en anhörig. Nadjezda kunde inte tro att det var sant, men fick inte veta så mycket mer.
– Sedan så dagen efter ringde de igen och sa att det kommer inte bli ett program om min släkt, och hon skulle berätta varför. Hon undrade om jag var beredd, och sedan berättade hon då att de hittat hela min familj, men alla är döda. Mamma dog i Tuberkulos 2008 och pappa dog i slutet av 2017, vilket kändes extra tungt.
Syster i USA
De berättade också att Nadjezda har en syster i USA, men kunde inte säga något mer om det.
– Och att de hittat en relation till mig som var levande, och det är då min kusin Dmitry Zaporozhchenko. Det är de enda som är kvar i min släkt. Jag var helt förkrossad av hela samtalet, men det har varit riktigt skönt samtidigt att äntligen få veta. Men nästa direkt efter så sa jag att jag ville få hjälpa min bror Gustav också, så då också gjorde ett DNA-test och så skickades det in en massa papper.
Det tog lite längre tid att bena ut, ungefär två veckor innan programmet hörde av sig.
– Då ringde de och sa att nu är det dags, det är bara boka biljetter till Ukraina, det här datumet ska ni komma. Det blev väldigt stressigt, det var bara två veckors planering, säger Nadjezda, och Gustav håller med.
– Det kändes som om man hade väldigt lite tid att förbereda sig, men fick göra det bästa man kunde av situationen.
Den 6 oktober flög de ner till Ukraina, och två dagar senare var det dags för programmet. De visste fortfarande inte vem Gustav skulle få träffa, och hela resan var mycket omtumlande för honom.
– Jag var väldigt mycket i chock de där dagarna så jag minns faktiskt inte så mycket. Det känns overkligt, säger han.
I programmet Tala Ukrainska! fick Gustav Löf träffa flera familjemedlemmar. Här har han just träffat sin mamma, Inna. Längst till höger sitter mormor Tanja. Längst till vänster sitter Ludmila Delnavaz, som bor i Luleå och har en stor del i vad som hänt. Bredvid henne sitter Nadjezda Löf.
Talk-show
Programmet Tala Ukrainska! berättar olika människors historier, och hela det här programmet kom att handla om syskonen från Glommersträsk, och då särskilt Gustav. Mestadels är det uppbyggt som en talk-show, med klipp från bland annat syskonens barndom, uppväxt och hur deras liv i Sverige ser ut idag. Mot slutet av programmet får Gustav först träffa sin mormor, som dessutom sitter i publiken. Kort därefter kommer även Gustavs mamma ut i studion, och efter inspelningen får han träffa sin lillebror och styvpappa.
– Jag hade inte några stora förväntningar. Jag hoppades på att få träffa mamma, men jag fick så mycket mer än jag kunde hoppats på. Det kändes fantastiskt, säger Gustav. Enligt programmet lever alla i hans släkt, till och med hans mormorsmor, och programmet söker fortfarande efter fler anhöriga till honom.
Känslosamt
För Nadjezda var det också mycket känslosamt att se sin bror hitta så många nära släktingar.
– Först när Gustavs mamma kom till honom i programmet så brister jag ut i gråt. Jag är jätteavundsjuk att Gustav hittat så många familjemedlemmar, och jätteglad för hans skull, men i programmet så kände jag verkligen att jag också velat sitta där och ha hittat så nära blodsband. Men jag var ju också jätteglad för hans skull och efteråt känner jag mer att hans familj är ju också min familj.
Ungefär en månad senare, i början av november, har Nadjas kusin Dmitry lyckats hitta hennes biologiska syster, som adopterades till USA när hon var 14 år. Den tre år äldre systern blev mycket chockad. Hon visste att det fötts en syster, men har hela sin uppväxt fått höra att systern dog på sjukhuset.
– Hon fick veta att jag fanns inte. Det är det jobbigaste i min historia att jag var död för allihopa. Jag har ju varit ensam hela livet på så sätt. Nu så har vi sagt att vi ska träffas så jag ska vara där över jul och nyår. Det känns väldigt pirrigt.
I början av oktober reste Nadjezda och Gustav till sitt hemland Ukraina för första gången sedan de adopterats till Sverige. Nu för att medverka i ett ukrainskt tv-program, som hittat släktingar till Gustav, men han hade ingen aning om vem eller vilka. ”Jag minns vad du sa Gustav när vi klev ut på flygplatsen. Du suckade, kollade på mig och sa nu är vi äntligen här. Det sa jag också, nu äntligen andas vi ukrainsk luft”, berättar Nadjezda.
Norran skrev en artikel om Patrik och Eva Löf när de kommit hem med sina efter längtade barn, Gustav och Nadjezda.
Både Gustav och Nadjezda har varsin pärm full av information om sin barndom. Deras adoptivföräldrar har alltid varit öppna med adoptionen, och senaste månaderna har varit mycket omtumlande även för dem.
Här är Nadjezda tillsammans med Olga, som arbetade på barnhemmet där Nadjedza och Gustav bodde. ”Ja hon jobbade på vårt barnhem och kände igen våra efternamn”, säger Nadjezda.
Nadjedza Löf tillsammans med sin biologiska kusin Dmitry Zaporozhchenko, som är den första biologiska släkting hon träffat. Utöver sin biologiska syster är han också den enda släkting hon verkar ha kvar som lever. Det var otroligt nervöst inför mötet, men nu har de en väldigt bra relation och pratar ofta. Dmitry har också kunnat berätta mycket om hennes biologiska familj.
Nadjezda Löf tillsammans med Gustavs biologiska mormor Tanja, Gustav, hans biologiska mamma Inna Sapa, lillebror Nikita Sapa och styvfar Maxim Proshkin.
Gustav visar upp en mössa han köpte i Ukraina. Den används av den ukrainska polisen på vintern. Hans biologiska familj kan ingen engelska, så nu vill han lära sig hemspråket. Systern Nadjezda kan en del ryska.
Slutet gott, allting gott. Nadjezda, Gustav, mamma Eva och pappa Patrik Löf hemma i Glommersträsk. ”Det är gripande. De har ju nu haft sån tur att hitta någon som kunde hjälpa dem så här och att det sedan gick så himla fort”, säger Patrik.