Skål för oss. Anja Lindgren firar med blåbärsjuice medan Bo Lundmark har hällt upp en guldmedaljör i glaset - hjortrondryck.
Tänk dig att du står med en hink full med nyplockade lingon i händerna. Tänk dig att du stoppar ner hela ansiktet i den där hinken, riktigt kör runt med näsan bland de vaxblanka bären. Drar in den mättade doften av syra och skog ända ner i lungspetsarna.
Aaahhh!
Precis sådär doftar det i rummet där bärtorken står, i huset där Glommersbär håller till, på Storgatan 94. Torken är full med lingon, men inte en droppe bärsaft har runnit ur den.
"Förr torkades bären hela. Det gör vi inte nu. Nu pressar vi först ut vätskan som det blir juice av, sedan torkar vi bären. "
Det är nya tider nu och inte alls som på 1930-talet då bärtorkar eldades med ved och all saft rann ner på golvet.
- Förr torkades bären hela. Det gör vi inte nu. Nu pressar vi först ut vätskan som det blir juice av, sedan torkar vi bären, förklarar Anja Lindgren.
Bo är ägaren, Anja sköter resten. Hon diskar flaskor, sätter igång juicepressen, kokar marmelader, torkar bär och mal dem till pulver, häller hjortron i en apparat som förvandlar bären till en guldgul puré som rinner ut i ena änden. Och ur den andra kommer kärnorna glidande.
- Somliga tycker att det ska vara kärnor i hjortronsylten, andra tycker tvärtom. Den sylt och marmelad vi gör är kärnfri, meddelar Anja medan hon plockar ner en plåt med torkad blåbärsmassa som ska skäras upp i smala remsor - fruktgodis, helt enkelt.
Det blev guld när SM i Mathantverk hölls på Högbo Bruk den 15-17 oktober.
Först pressades bärsaften ut för att bli lingonjuice. Sedan hamnade bären i bärtorken.
Godis från skogen. Torkade blåbär skärs upp i tuggvänliga remsor.
Hjortronpuré för sig. Kärnor för sig. Anja Lindgren förbereder sylt- och marmeladkoket.
Innan bärjuicen ska ner i en bag-in-box så fylls plastpåsen på.
Just denna kväll är det utlämning hos Reko-ringen i Skellefteå. 20 personer har beställt varor och Anja packar påsarna som kunderna ska ha.
Först ska flaskorna diskas, sedan fyllas och sedan är det kapsyl på i kapsylmaskinen.
Så här är det med hjortron: 25 procent av varje bär består av kärnor - det vill säga frön. Och vad gör man med dem när de nu inte får följa med ner i syltburkarna?
- Vi torkar dem och sparar dem, förklarar Bo som får göra precis som alla andra som vill besöka tillverkningslokalerna på nedre plan: Hårskydd på och plasttossor på fötterna.
- Pressar man hjortronkärnor får man hjortronolja som är fantastisk att smörja in huden med.
Någon gång kommer dessa kärnor att komma till stor nytta hos något annat företag, det är han helt övertygad om. Men att ge sig in i kosmetikaindustrin - också - det tänker Bo verkligen inte göra och inte Anja heller.
De håller sig till det som går att stoppa i munnen och hälla i glaset. Det är vad de är bäst på och det är vad Anja mäktar med. Cirka fyra ton Krav-märkta bär, främst blåbär och lingon men också en hel del hjortron, passerar revy varje år och hamnar så småningom på diverse butikshyllor och i nätshoppen.
Och apropå flaskor, det är på grund av några sådana som företaget har fått sin snygga medalj.
Det gick till sålunda: Bo (som äger Glommersbär via sitt andra företag, Glommers Miljöenergi AB), han gick omkring och tänkte i ett och ett halvt år: ”En hjortrondryck”, tänkte Bo, ”det vore något att kittla finsmakarnas gommar med.”
Han inte bara tänkte. Han pratade en del också.
Sedan, helt plötsligt, var det bara två månader kvar tills startskottet skulle gå i årets upplaga av SM i Mathantverk med 300 deltagare.
Då var det slutsnackat. Anja kastade sig över den nypressade hjortronjuicen.
Hon blandade och blandade och blandade. Och Bo han smakade och smakade och smakade.
Därefter, sedan ytterligare några Glommersbor ställt sina smaklökar till företagets disposition, så blev det då bestämt. Det här var den godaste blandningen. Denna hjortrondryck som döptes till Várrie (som betyder berg på samiska), den skulle bli deras tävlingsbidrag.
- Jag gjorde tio liter. Fyra flaskor skickads till tävlingen, resten till Finnbergs Diversehandel här i byn, avslöjar Anja.
Fyra flaskor, mer behövdes inte för att kapa hem högsta vinsten i kategorin ”alkoholfritt alternativ”.
Nu håller Anja på att blanda till en ny omgång på 25 liter och hoppet står till guldmedaljen. Att glansen från den ska fortsätta att skina över denna mix av hjortronjuice, vatten och lite socker. En blandning som enligt Bo (som plockat bär sedan han var 15 och sparade till sin första moped) smakar precis som när man står med gummistövlarna lite lätt nersjunkna i en myr och just har stoppat in säsongens första fullmogna hjortron i munnen.
"Där håller vi på att bygga upp Bärens hus som drivs av en ideell förening."
Detta hus, som tidigare innehållit både bibliotek och förskola, formligen skälver av bärdofter och framtidsplaner. För vad är det som händer där borta, inne i det där rummet?
- Där håller vi på att bygga upp Bärens hus som drivs av en ideell förening. Vi ska ha en miniatyr av en gammal bärtork, gamla fotografier och annat som berättar om bärens historia, och så ska vi visa gamla filmer, förklarar Bo stolt.
Att torka vilda bär, det är verkligen inget nytt.
- Förr fanns det bärtorkar lite överallt, både här i Glommersträsk, i Utterliden, Järvträsk, Lund och Medle. Mycket av bären gick på export.
Plockarna från södra Sverige, de så kallade Blåbärsflickorna, kom med tåg till Jörn och därifrån blev det att åka häst och vagn till respektive by.
Jomenvisst. Det var ganska länge sedan. Fast å andra sidan så är 1930-talet inte särskilt länge sedan alls. Och med torkade bär är det precis likadant, då som nu. I torrt tillstånd är de både hållbara och lättransporterade.
Hjortronkärnor är en restprodukt som torkas och sparas för framtida bruk.