En perfekt dag för beskärning. Bea Wiström trivs i äppellunden i Gummark.
Torr och sandig trädgårdstomt som inga äppelträd vill växa på? Satsa på röd eller gul kanel, men räkna med att det tar sju år innan det blir någon frukt. Och så krävs det vatten. Massor av vatten.
Bea Wiström vet det med, för hon har själv provat hemma på gården i Gärdsmarksängarna. Men kartgallrat det lilla trädet med bara nio mormorsäpplen på, det har hon inte nänts göra i år. Trots att det verkligen borde ha gjorts, om allt skulle ha gått rätt och riktigt till.
Ifjol var det Bea som vadade omkring bland nerrasade äpplen. Äppelkvarn och mustapparat gick varma hösten 2018.
I år fyller hon kanske en halv Ikeakasse. Det är hon så himla glad för, för den här hösten skulle hon ändå inte haft tid att ta hand om en massa frukt. I oktober kommer ett begagnat, nerplockat Älvsbyhus rullande och innan det kan sättas upp så är det så oerhört mycket som måste fixas på tomten. Växthuset ska flyttas och grovsoporna slängas och däremellan måste hon hinna sticka emellan med ett och annat uppdrag också.
"Äppelträden planterades från 1930-talet fram till 1950 ungefär."
Beskära och ympa äppelträd, det är hennes specialitet. Och när hon jobbat klart i alla andras trädgårdar, då är det dags att sätta sig i bilen och dra iväg till en gård som ligger allra ytterst i Gummark. Där finns den gamla äppellund som hon börjat arrendera i år. I lunden finns nio äppelträd, ett plommonträd och ett antal bärbuskar. Men det är äppelträden som är i fokus - mest transparente blanche men även ett par sävstaholm.
Äppelträden planterades från 1930-talet fram till 1950 ungefär, berättar Bea som också vet att lundens grundare fick sina träd därför att han var så duktig i skolan.
Eleverna hade egna odlingslotter och Hushållningssällskapet anordnade odlingstävlingar. Vinnaren fick ett äppelträd i pris.
Väldigt tätt. Här borde det nog ha kartgallrats ändå.
Först måste all död ved sågas bort. Sedan är det dags att börja forma kronan för att få till den rätta balansen. Lagom många grenar som växer runtom.
Ingen tvekan. Detta är en röd kanel. Det är skedsäkert.
Torkade, mustade, mosade - Bea Wiström älskar äpplen i alla former.
Innan äpplen omvandlas till must så måste de malas. Denna äppelkvarn har moderniserats med hjälp av en motor till en vindrutetorkare och ett bilbatteri.
Lunden är ett vilt växande minne från den tid då självhushåll var en självklarhet. Bea vill föra den traditionen vidare, det är därför hon vill ta hand om dessa träd och ge dem ny växtkraft genom att beskära grenar och kvistar och gnugga bort den gamla barken.
Ifjol fick jag massor av äpplen här, men i år har träden tagit en paus.
Fruktträd måste göra så ibland. De orkar helt enkelt inte ge stora skördar år efter år. Men sedan beror det också på vilka sorter man har i sin trädgård.
Vissa sorter är mer benägna att ge skörd vartannat år. Men om man kartgallrar så brukar det motverkas.
Fast med tanke på husflytten så är Bea så innerligt tacksam för de åldriga trädens förmåga att få till en perfekt tajming.
Även om det inte blir några äpplen att tala om i år, så betyder det verkligen inte att träden får fortsätta att sköta sig själva.
Det är dags för en riktigt rejäl beskärning. All död ved ska bort. Grenar som bara växer uppåt och hindrar solljuset att nå ner till de undre grenarna, de ska också bort. Varje träd måste få en bra balans, kronans grenar ska fördelas jämt åt alla håll. Bea brukar titta på trädets skugga när hon beskär. Blir det tillräckligt många hål, det vill säga solfläckar, i skuggan? Om svaret är ja, då är hon nöjd. Är svaret nej sågar hon bara vidare.
Lösa barkflagor är inte farligt i sig. Men kombinationen gammal bark och mossa blir en härlig barnkammare för bladlöss och andra ovälkomna gäster.
Bea Wiström har två enkla barkskalarknep att tipsa om.
• Sätt på ungarna skor med gummisulor och låt dem klättra omkring i träden. Eller använd en högtryckstvätt, men var noga med att ha en mjuk stråle så att inte trädet skadas.
Så får hon syn på en liten knöl på undersidan av ett blad som hon börjar pilla på.
• Jag tror det är en slags svamp som kallas rost. Varje växt har sin egen typ av rost, förklarar denna lastbilschaufför som fortfarande hoppar in och kör ibland och vars intresse för äpplen började under barndomsåren i Malå. Då längtade hon sig grön efter egna träd.
Det gjorde inte hennes mamma:
”Äh, det går ju inte att ha äppelträd i Malå, det går ju knappt i stan”, förklarade hon.
Och det var ju sant - då - för härdiga sorter det var det verkligen inte gott om.
Annat är det nuförtiden och det har vi Berlinmurens fall, Sovjetunionens upplösning och EU att tacka för. I slutet av 80-talet slogs portarna upp till länder vars gamla, härdiga äppelsorter plötsligt blev tillgängliga även för svenska odlare i norr.
Det är därför det finns så många fler odlingsvärda äpplen numera. Det är därför Beas mamma inte längre har rätt.
Jovisst går det bra att odla äpplen även i våra trakter, bara man väljer de rätta. Och sköter om träden så som de ska skötas om.
"Sätt på ungarna skor med gummisulor och låt dem klättra omkring i träden."
En viktig anledning till att så många trädgårdsägare står med massor av halvmogen, nerfallen frukt på sina gräsmattor är avsaknaden av kartgallring.
Så här funkar det: Säg att en blomklase med fem blommor blir pollinerade allihop. Då blir det fem äppelkart som växer tätt, tätt tillsammans. Så småningom tyngs grenarna ner av massor av små äpplen. Äpplena är så många att trädet inte orkar ge alla lika mycket näring och därför ramlar en massa äpplen ner i förtid.
Trädet kartgallrar sig själv.
Den trädgårdsägare som själv kartgallrar sitt träd i tid, och plockar bort fyra av fem kartar, slipper detta bekymmer.
Resultat: Större och godare äpplen, en mycket bättre skörd och ett träd som inte riskerar att få grenarna knäckta av en alldeles för tung last.
Fruktträd som sköts på rätt sätt har också en trevlig bonus att bjuda på.
De blir så mycket vackrare att titta på.
Lastbilschauffören som blev trädgårdsmästare. Fast visst kör hon lastbil fortfarande. Trädgårdsarbete är ju en årstidsbunden syssla.