Fotograf Magnus Winbjörk i Tjautjas reste till finska Karelen för att fotografera varg. På resans tredje dag fick han plötsligt syn på en.
– Just innan solnedgången fick jag syn på vargen när den gick ut på myren, 300–400 meter framför mig. Jag följde den med sökaren.
När han efter en stund ser ut över myren för att få en bättre överblick ser han att en björn närmar sig från andra sidan myren.
– Första gången jag öppnade ögat såg jag i ögonvrån att något annat kom från motsatt håll ut på myren. När jag ser att det är en björn tänker jag att någon av dem kommer skrämma bort den andre. Men istället går de lugnt och sansat från varsitt håll mot mitten av myren. När de träffar på varandra ändrar björnen riktning och de slår följe 10–20 meter. Sedan stannar björnen till och vargen går fram till björnen och så ser jag hur de trycker huvuden mot varandra, som att de omfamnas i en kram. Sedan går de helt lugnt och odramatiskt åt varsitt håll.
Vad tänkte du då?
– Jag var superglad att få se det hända, men i ögonblicket kände jag också en frustration för att jag inte lyckades få någon helt skarp bild. Snön ligger förfarande kvar på marken och eftersom det var sen eftermiddag och varmt i luften blir det ett värmedaller som fångas i kameran. Det går helt enkelt inte att få en knivskarp bild på så långt avstånd. Som fotograf vill man ju dela med sig av allting. Men vissa ögonblick kanske helt enkelt bara är menat att uppleva där och då. Jag fick ändå en bra bild, även om den tekniskt sett inte är perfekt.