Hilma Ignberg och hennes pappa Robert kör tillsammans i en hyrkart med dubbelkommando.
De små hyrkartarna svischar förbi i ett ettrigt tempo. Ibland ger någon bil ifrån sig ett däckskrik samtidigt som den kränger lite oroväckande i kurvorna. De snabba kartarna hyrs i perioder om nio minuter. Det låter kanske lite futtigt, men på nio minuter hinner de snabbaste förarna ett tiotal varv på den slingriga och snabba banan.
Det är Skellefteå Motorsällskaps kartingsektion som driver banan. Under sommaren har kartingbanan i Furunäs drop-in öppet för de som vill köra någon av anläggningens 17 uthyrningskartar. Verksamheten är ganska väderberoende förklarar Sune Qvarnlöf, ordförande för Kartingsektionen.
– Vi har flest besökare dagar som varken är för varma eller för kalla, precis som i dag. Så här ska det se ut, säger han och tittar på alla människor som antingen kör eller väntar på att få köra.
Det är inte billigt att hålla igång den stora banan med all teknik och säkerhet som behövs. Därför är hyrkartsverksamheten är en viktig del i föreningens ekonomi.
– Skulle en sådan här anläggning drivas företagsmässigt skulle det inte gå ihop. Vi är helt beroende av ideella krafter, säger Sune.
I en kart sitter föraren bara någon centimeter över asfalten.
”Det var jättespännande att köra”, utbrister Hilma Ignberg direkt efter målgång.
Maxfarten på ungefär 60 kilometer i timmen känns ordentligt eftersom föraren sitter bara någon centimeter över asfalten. Robert Ignberg har tagit med sig både dottern Hilma, 11 år, och sonen Frans, 14 år, till kartingbanan i Furunäs. Robert och Hilma i en bil medan Frans rattar en egen bil. De är här för att ha kul, men det finns även något annat som är viktigt.
– Vi tävlar alltid, jag och pappa. Det var jag som vann i dag och det känns bra, säger Frans.