Hela familjen, förutom hunden Robin, samlad i ladugården.
Pieter Sikkema kom till Sverige 2016 och jobbade först på olika gårdar i Hälsingland. Efter att ha jobbat nästan enbart med andra holländare sökte han upp gårdar i Västerbotten där alla var svenskar. Han fick då lära sig språket den hårda vägen.
– I början var det jobbigt men sen gick det på två månader. Jag lärde mig språket man behöver för att jobba på gård. Om man ska dejta hade det varit svårare för man kan ju inte bara prata om kor, säger Pieter på felfri svenska med vissa inslag av bondska.
Nu är inte det något problem eftersom han fått sällskap på gården av Chantal van Veen. Hon kommer också från Nederländerna och de träffades på internet. Tillsammans har de lilla Zoë, 1 år.
Gården ligger i Frostkåge och Pieter tvekade inte när möjligheten uppstod att köpa den i april 2020.
– I efterhand känns det som att jag kom in i rätt tid för att bygga upp ett företag. Innan prishöjningarna och Ukrainakriget. Det har inte direkt blivit enklare men det går hyfsat bra.
För Pieter har det alltid varit en dröm att ha en egen gård. Hans morfar var lantbrukare och en stor inspiration. Det var där han lärde sig yrket och att arbeta med kor som han beskriver som fredliga djur. Det fanns dock ingen släktgård och i Nederländerna hade det varit omöjligt att köpa en gård för marknadspris.
Gården var i full drift när Pieter tog över men hade en mjölkgrop där korna mjölkades vilket kan ta upp till fyra timmar om dagen. Pieter har därför investerat i förbättringar som en mjölkningsrobot och ett utfodringssystem. Det gör att han kan sköta en gård med över hundra kor nästan helt själv. Att korna mjölkar sig själva betyder dock inte att Pieter kan rulla tummarna.
Den här kon blev inte insläppt av mjölkningsroboten och fick snällt vandra ut igen.
– Jag börjar vid sex på morgonen med att kolla till ladugården, mata kalvar, lägga ut nytt strö. Sen får man ibland hämta kor samt skrapa liggbåsen två gånger om dagen. Det finns alltid någonting att göra men jag försöker vara inne i huset vid sju på kvällen.
Just nu står korna inne i ladugården eftersom det den här regniga sommaren är alldeles för blött i marken för dem att gå ute. Pieter visar upp mjölkningsroboten som med hjälp av ett chip känner av vilka kor som är redo att mjölkas. Kon får en liten belöning i form av kraftfoder. Medan Pieter pratar med Norrans reporter kommer samma ko och går runt, runt mjölkningsstationen i hopp om att få sitt kogodis. Dock helt fruktlöst eftersom roboten säger nej och inte släpper in henne i fållan.
Med roboten och utfordringssystemet går det att få fram exakta data på hur mycket varje ko äter, hur mycket mjölk de ger, fetthalt i mjölken och så vidare.
Yngre förmågor i flocken.
Det blir tre skördar gräs om året till skillnad från i Nederländerna där det kan bli fem eller sex skördar. Det odlas även lite spannmål men han lejer ut all traktorkörning. Någon gång har Pieter en praktikant men säger att han har ”halvsvårt” att delegera arbete och låta någon annan ta över.
Som lantbrukare har man inga lediga dagar eller semesterveckor men Pieter verkar inte så brydd över det. Ibland kan man hinna med en utflykt med familjen och sedan kommer vintern då det brukar vara lite lugnare.
– I Nederländerna är det sex månader sommar och sex månader höst, då hinner man med fler skördar. Å andra sidan är det skönt att, som här, ha riktigt vinter.
Vad händer om man blir sjuk?
– Man får inte bli sjuk.
En gång om året åker han dock till hemlandet några dagar för att träffa familj och vänner. Då kan det kännas lite intensivt.
– Jag längtar hem när jag är i Nederländerna. Det är stressigt när man ska träffa alla hemma. Sen är det lugnt och fint när man kommer hem igen. Med dagens teknik kan man ringa videosamtal och se varandra.
Zoë tycker om att vara i ladugården och hälsa på kalvar och djur.
Chantal njuter också av lugnet i Sverige.
– Det är en helt annan livsstil här. I Nederländerna jobbade jag inom psykiatrin och det är i allmänhet mer stressigt där. Här är folk avslappnade och lättsamma. Det man inte hinner med idag kan vänta tills imorgon, säger hon.
Finns det något du saknar med hemlandet?
Nej, det finns inget jag saknar. Om det vore någon mat eller så kan jag beställa och få hem det hit. Jag är jättelycklig över att jag köpte gården och jag ser inga fördelar med att flytta tillbaka, säger Pieter.
Finns det någon lokal specialitet du gillar?
– Har aldrig provat surströmming och kommer aldrig prova det heller, säger Pieter bestämt.