Jeanette föder både upp rashöns och värphöns. ”Jag gullar ofta med kycklingarna”, säger hon.
Fem katter, en hund, två hästar och cirka 200 fjäderfän bor i Frostkåge tillsammans med Jeanette Ågren och hennes familj. Förutom de olika hönsraserna har tre ankor och skånegässen Kajsa och Mårten ett hem i stallet. Mårtens namn är lite missvisande, för på senare tid har det visat sig att han egentligen är en flicka.
Mårten och Kajsa ser ut att trivas bland alla de olika hönsen i stallet.
Det som skulle utvecklas till en livshobby började för 15 år sedan. Jeanette skaffade några hönor och hennes barn fick välja varsin till sin egen. Yngsta pojken blev minst sagt förtjust i sin ”Snöboll”.
– Han satt med henne hela tiden och hon blev väldigt tam. Naturligtvis gick hon och dog, pojken var helt otröstlig, berättar Jeanette.
Hon skred till handling, tog en låda och åkte hem till en uppfödare av dvärgkochiner. Jeanette hade tänkt köpa två stycken, men det slutade med att hon kom hem med fyra.
– Efter ett par dagar var jag så förtjust att jag for dit och köpte allihop. Sedan träffade jag gubben.
Urban Wiklund erbjöd sig att byggda en äggkläckningsmaskin. Så blev det också, men den första konstruktionen hade kapacitet för 70 ägg – långt från det som skulle visa sig vara tillräckligt.
– Jag råkade beställa lite för många ägg. Jag hotade med att gå runt med dem i bh:n och då gick han ut och byggde en som klarade 300 ägg. Sedan byggde han två till för att få tyst på mig, säger Jeanette och skrattar.
Jeanette Ågren kommer ursprungligen från Älglund utanför Bygdsiljum. Hon trivs i Frostkåge och har inga planer på att trappa ner hönsuppfödningen. Hon är noga med att varje kyckling får en bra ägare.
Inte bara över sommaren
Japanska silkeshöns, maraner, holländska dvärghöns, sultaner, orpington och många fler – i stallet finns det både upp rashöns och värphöns. Det går att köpa matägg och kycklingar. En del uppfödare säljer dagsgamla kycklingar men Jeanette vill gärna vänta och se att de äter och dricker ordentligt först.
– Vingpennorna ska ha börjat komma ut. Jag vill veta att det är livskraft i det jag säljer.
Den som vill kan också hyra höns. Jeanette tycker inte om när folk endast håller höns över sommaren och sedan avfärdar dem, på samma sätt som sommarkatter. Hyreskostnaden är hälften så stor som köpeskostnaden och om någon skulle bli fäst vid de små liven är det inget problem.
– Då för de köpa loss dem för mellanskillnaden. Skaffar man ett djur så ska man vara beredd ha det så länge djuret lever, inte bara så länge det är roligt.
Hon säljer endast höns till privata hushåll och aldrig för slakt.
– Då brukar jag säga att de kan gå på Ica istället.
En ståtlig ljus sussex-tupp visar upp sig. Det finns gott om vackra fjäderdräkter och annorlunda frisyrer. Under sommaren är besökare välkomna för att titta på hönsen: ”Bara de ringer före.”
På onsdagarna jobbar Jeanette på 4H-gården i Byske. Annars ledsagar hon funktionshindrade på uppdrag av Skellefteå kommun.
– Folk undrar om det här är mitt jobb, men så är det inte. Jag måste jobba för att ha råd med det här. Det går två fodertunnor per dag och det är i alla fall 60 liter. En del vill ha pengar till utlandssemestern eller till krogen, men jag lägger pengar på det här.
Ansvar som djurägare
70 procent av kycklingarna blir tuppar. För en del raser kan det ta uppemot 5-6 månader för att en könsbestämning ska bli helt säker. Jeanette är tydlig med det i försäljningen.
– Det krävs endast en tupp för fem-sex hönor, så det brukar bli ett överskott.
En vän till henne som också föder upp kycklingar brukar hjälpa till när beståndet behöver minska. Då kommer hon och hämtar tupparna, tar hem dem till sig och förbereder en familjemåltid. Jeanette är alldeles för fäst vid sina för att göra det själv.
– Jag hade en sultankyckling som var jättedålig. Den skulle ha lidit till döds innan gubben kom hem och som djurägare har man ett ansvar, så jag gick med stackaren till vedbon, säger hon med gråten i halsen.
De gånger som Jeanette har tvingats förkorta någon av djurens lidande har åtföljts av gråt.
Jeanette håller om en japansk silkeshöna. Den reagerar först på främlingen med en kamera i högsta hugg, sedan slappnar den av och ser nästan ut att somna.
Kommer att fortsätta
Kycklingarna säljs inte heller till vem som helst. Jeanette berättar att en familj köpte en grupp, men på omvägar fick hon reda på att de inte matades med rätt foder.
– De tyckte att det var för dyrt, så de matade dem bara med bröd istället. Kycklingarna dog av undernäring och jag for dit för att hämta de två som var kvar. Tyvärr var de så undernärda att de inte klarade sig.
En annan gång ville någon köpa tuppar och skicka dem till Kina. Jeanette blev erbjuden 500 kronor per tupp, men hon vägrade och skällde ut personen. När påsken närmade sig ringde en kvinna som ville att hennes barn skulle få två kycklingar att leka med.
– Men det accepterade jag inte, de är inga leksaker. Om du stressar upp en kyckling för mycket får den diarré och dör, för den blir uttorkad direkt.
När Norran hälsar på är en kyckling alldeles nykläckt. Den kan inte gå ännu, den kryper istället undan för att gömma huvudet mellan sina syskons ägg.
Sedan hobbyn tog sin början för 15 år sedan har Jeanettes intresse knappast minskat. Hon har inga tankar på att flytta och hönsuppfödningen i Frostkåge kommer att finnas kvar.
– Jag har sagt till mina pojkar att de inte kommer att få ut mig härifrån förrän jag inte klarar att streta emot, säger Jeanette skämtsamt.
Under sommaren, medan hönsen är utomhus, bjuder hon gärna in de som vill hälsa på.
Den här lilla krabaten blev hackad i huvudet under sin första dag i livet. Jeanette hittade den utan puls, men hon vägrade att ge upp och gav den ihärdig massage tills den kvicknade till. Sedan dess har den blivit något av en favorit.