Arkeologen Paulina Blaesild lyckas hitta några små brända fragment vid en kokgrop som grävts fram. De ska nu analyseras.
Fyndens position måste dokumenteras och det görs digitalt via satellit.
Här i kokgropen hittade Paulina Blaesild de små brända bitarna.
Allt tyder på att Lage Johansson har skrapat fram en härd – de gula på marken antyder att den bränts.
Det var rejält kallt när Norran kom på besök och marken i utgrävningsrutorna hade frusit på ytan.
Roger Lidman hade grävt flera dagar på en plats utan att hitta något. ”Jag kallar det inte slut utan förberedelse för fyndet”, säger han.
Det var inte möjligt att röja området på träd. Arkeologerna fick gräva runt dem.
Enligt Olof Östlund kan det bli fråga om en fortsättning på förundersökningen till sommaren.
Arkeologerna mäter in alla anläggningar de hittar.
Under sommaren har flera platser grävts ut av arkeologer längs Norrbotniabanans blivande sträckning. Då har det handlat om enklare undersökningar där det räckt med att hitta ett mindre fynd.
För nästan tre veckor sedan startade en större utgrävning vid Harrsjöbacken utanför Bureå. Den här gången handlar det om en förundersökning. Det är steget innan det blir en fullskalig utgrävning där man gräver bort all torv i området och gräver ut allting som finns där.
Men innan man når dit måste man bestämma hur stort område som ska grävas ut är och hur lång tid det kan ta. Det gör man genom att gräva mindre rutor på flera platser.
Letar efter fornlämningar längs blivande spåretSprucken sten
Landskapsarkeologer har tidigare undersökt ytan på marken och använt en jordsond. De konstaterade att det borde finnas sju kokgropar, en boplatsgrop och tre till fyra gravar i området.
Hittills har arkeologerna från Skellefteå museum grävt ut tre av kokgroparna. De har även hittat en härd, och kanske en till samt en skrävstenspackning som tyder på att stenen varit upphettad.
Egentligen var det tänkt att marken skulle skalas av med hjälp av en grävmaskin. Men den heta sommaren med risk för skogsbränder har gjort att avverkning som skulle ske då sker nu istället och det är svårt att få tag i någon som avverkar. Arkeologerna får försöka gräva så gott det går mellan träden utifrån tidigare undersökningar.
Norran har tidigare berättat att man tagit hjälp av hundar för att hitta brända ben i marken. De markerade flera ställen i området och på ett ställe hittades också skärvsten.
Till sin hjälp har arkeologerna även haft Miljöarkeologiska laboratoriet som tagit jordprover för att försöka lokalisera områden med avskräde och rester av eld.
Arkeologerna har gjort nya fynd längs bananTre veckor in i utgrävningen är det skralt med fynd – inga ben, inga järnrester eller föremål. De två föremålen som har hittats är från 1800-talet, en ring och ett mynt.
– Vid den tidigare utgrävningen vid Harrsjöbacken hittades skräpmaterial, som stenavslag och metall. Här har vi inte hittat någonting, förutom anläggningarna, säger Olof Östlund, som leder utgrävningen.
Banan inte hotad av regeringsbyteVad kan det bero på?
– Det skulle kunna vara så att man gjorde olika saker på olika ställen. De som bodde här kanske inte behövde bearbeta sina föremål. Ett annat alternativ är att den här boplatsen är yngre och att man övergett stenhantverket. Metallredskapen har återanvänts och det ger inte lika mycket spill, säger han.
Två av de tre säkra gravarna har tidigare grävts ut. Då hittades inga föremål eller tecken på kremering. Olof Östlund förklarar att brända ben har större chans att bevaras, medan obrända försvinner. Om man begravt en person obränd så kan det vara svårt att hitta spår. Detsamma gäller kläder, trä och metall för dessa gravar släpper igenom väta och syre.
Den tredje graven lämnar de orörd till den stora utgrävningen. Den är knappt märkbar i omgivningen – en liten stensättning vid en stig. Det gäller att ha ett tränat öga för att notera en järnåldersgrav, enligt Olof Östlund är de ganska små. Han kan inte utesluta att det finns fler.
Varför hade man gravarna alldeles intill boplatsen?
– De behöver inte vara samtida, men man hade en annan närhet till sina döda på den tiden. Söderut kan man se att gravfält ofta låg nära gården, säger han.
Vad kokgroparna använts till är inte helt klarlagt, annat än att man eldat i dem. Stenen i botten buffrar värme och anläggningen kan därmed fungera som ugn. De kan ha använts för att tillaga däggdjur, fisk och säl, men även växter.
Vad åt man för växter?
– Vi vet ju inte vilka som var här, men ser man till samisk kultur var kvanne och innerbark av tall någon form av stapelvara. Barken rostades då.
– Vid utgrävningen en bit bort fanns det sältran i botten av en grop. Kanske framställde man det i kokgroparna.
När de är klara i mitten av oktober lägger de igen utgrävningen i väntan på den stora undersökningen. När den blir av är oklart.
När Norrbotniabanan ska byggas säger du att fornlämningen ska grävas bort.
Vad menas med det?
– Vi dokumenterar, gräver ut och tar in fynden till samlingarna vid museet tillsammans med jord- och kolprover. Stenpackningarna lämnar vi kvar, säger han.
Hur lång tid kan det ta att gräva ut allt?
– Uppskattningsvis en hel sommarsäsong. Men vi skulle kunna få en obehaglig eller positiv överraskning, beroende på hur man ser det – om vi då måste gräva mer än vi har tid för, säger han.