John och Anne Baars tog för två år sedan över en gård i Eskilsbäck i Flarken för att bli mjölkbönder, här med sonen Leffe. De tycker att fler unga skulle ta den chansen.
John och Anne Baars, 32 och 34 år, har fortfarande inte insett att det är sant att de fick den här möjligheten.
– Det här känns fortfarande nästan som en dröm. I Holland är konkurrensen om marken mycket hårdare och här finns mera möjligheter, säger de.
Det är i Eskilsbäck utanför Flarken i Robertsfors som de bygger upp sin drömgård. I dag har de 120 kor, men i sommar ska de bygga en ladugård till för 60 kor och med en tredje mjölkrobot.
– Vi hittade gården på nätet och åkte hit med våra föräldrar. Vi var väldigt imponerade av gården och de möjligheter det fanns här och insåg att det var intressant för oss, säger John.
Han är själv uppvuxen på en bondgård i Holland, men där är det hård konkurrens om marken, vilket gjorde att John och Anne började söka efter andra alternativ. John har i grunden en utbildning inom just lantbruksekonomi och har jobbat som rådgivare åt mjölkbönder i Holland. Det var när han jobbade tio månader inom ett ekologiskt jordbruk i Uppsalaområdet som tanken på en egen gård i Sverige vaknade. De hittade en gård i Robertsfors på nätet.
Först tyckte de att Robertsfors låg väldigt långt borta, men flygplatsen i Umeå gör att avståndet till Holland och far- och morföräldrarna inte blir så långt för familjen.
– Vi känner oss väldigt välkomna här och alla försöker hjälpa oss. Jag tycker att Sverige är jättebra för barnfamiljer och det är bra ordnat med skolor, sjukhus och all service som man behöver, säger Anne Baars.
I familjen finns dottern Lisa som är 2,5 år och sonen Leffe, tio månader.
– Allt är närmare i Holland, men det finns inte lika mycket utrymme som vi har här. Barnen har stor utelekplats, säger Anne och John.
De har nu varit mjölkbönder i Flarken i två år. De har fått mycket stöd och hjälp av de tidigare ägarna, som finns i Flarken.
På ett sätt skiljer sig John och Annes gård från de flesta andra bondgårdar i Sverige. De har inga maskiner utan hyr in dem när det behövs.
– Enda som jag har är en hjullastare. Allt arbete utomhus hyr jag in från ett företag med maskintjänster. Vi behöver inte fokusera på att köpa in maskiner och underhålla dem, utan kan fokusera på det som vi gillar – våra mjölkkor, säger John.
Att inte investera stora pengar i maskiner och underhåll är rätt vanligt i Holland, men mindre vanligt här.
– Sommarsäsongen är ju bara 3–4 månader per år och sedan står de oanvända 8 månader. Det är jätteeffektivt att dela dem med andra. Nackdelen är kanske att man måste planera användningen. Man kan inte bara dra iväg ut om man ser att det är bra väder, säger Anne.
Det är en bonde till i byn som anammat samma koncept och Anne och John tycker att det går bra att komma överens när den ena eller andra ska använda maskinerna. Det är främst höslåttern som kräver maskiner.
Anne är utbildad biolog och föräldraledig, men kommer i sommar att jobba på gården också. De har även två anställda där.
Trots den korta tiden i Sverige pratar John och Anne utmärkt svenska.
– Det är bra träning att prata med våra anställda eller med de andra byborna. Svenskan blir bättre varje dag, säger Anne.
De är nöjda med sina första år med gården i Robertsfors. Mjölkersättningen till bönderna har varit sämre än i Holland, men nu ligger länderna på ungefär samma nivå.
– Det går bra för oss. I fjol fick vi mycket foder, men det var inte så bra kvalitet på den. Speciellt det gräs som vi slog tredje gången, när det regnade, var dåligt, säger John.
Anne och John tycker att fler unga borde ta över gårdar i Sverige och att man skulle underlätta för dem att göra det.
– I Holland är det många unga med intresse för jordbruk. Här är det många som vuxit upp på en gård och vet hur man gör, men de vill inte ta över, säger Anne.
– Det finns möjligheter här i Flarken, inte bara för oss, utan för alla som vill försöka. Vi kommer att satsa i sommar och det gör vi för att vi tror att det finns stora möjligheter för mjölkbönderna i framtiden, säger John Baars.
Tom Juslin VK