I slutet av 1920-talet fick kronojägarbostället från sekelskiftet mellan Arvidsjaur och Älvsbyn besök av blockletare från gruvbolaget Boliden. Sensommaren 1933 beslöts att malmådern som upptäckts skulle studeras närmare då det behövdes malm till Rönnskärsverken i Skelleftehamn.
Byn Laver byggdes med start andra halvåret 1936 vid den koppargruva som gick i full drift 1938. Runt andra världskriget följdes den sedan av gruvor i Varuträsk, Kristineberg, Adak, Bjurfors, Lainejaur, Rävliden och Laisvall.
Laver, som låg i norrbottnisk ödemark, betraktades som världens modernaste gruvsamhälle. Alla bostäder hade centralvärme, elektriskt ljus, kylskåp, elspis, rinnande vatten och inomhustoalett. Samtidigt så byggde samhället på vem man var vid gruvan. Högst upp låg platschefens bostad och sedan fanns det en hierarki. Laver hade skola, post, brandstation, Folkets hus, affär och kiosk.
Redan 1946 var historien över. Gruvan var inte längre lönsam, malmkroppen var mindre än beräknat. Då bodde 242 personer i samhället. den 2 november 1946 togs den sista malmen upp ur gruvschaktet.
Även om Laver tömdes och dog levde delar kvar. Hus monterades ned och flyttades bland annat till Kristineberg. Brandstationen flyttades till Laisvall, liksom chefsbostaden, som blev hotell. I september 1947, då rivningen hade slutförts, var den gruvepoken vid Laver över.
I dag finns bara minnet av en gruva i form av vägar och husgrunder kvar.
Källor: Tidigare artiklar i Norran/Norra Västerbotten