Vill man så kan man säkert lätt räkna upp en rad anledningar till att de anställda på Element Six ska vara bittra, griniga och med flit bara gå och dra fötterna efter sig de sista dagarna på jobbet. Men de har lagt upp en annan strategi.
Låt oss först backa bandet. Det var den 2 april 2014 som industridiamantföretaget Element Six flaggade för att det fanns en ”nedläggningsintention”. Beskedet togs emot med chock och bestörtning då företaget är ortens största arbetsgivare, cirka 180 personer skulle bli utan sina jobb.
Företaget gick inte dåligt. Anledningen till nedläggningen motiverades med logistik – att orten var en utmaning geografiskt. Det skulle vara för långt till flyg- och båttransporter.
Kommunledningen och de fackliga organisationerna jobbade hårt för att få ledningen att ändra sig. Men utan resultat.
Den 16 juli togs det formella beslutet att Element Six läggs ned.
Den 26 juli var sista dagen för alla cirka 120 kollektivanställda. Efter det kunde de fortsätta som anställda åt bemanningsföretaget Konsultia året ut. Det innebar samma lön som tidigare fast med en månads uppsägningstid. Det ansågs ändå rätt okej med tanke på att bemanningsföretag i vanliga fall bara brukar ha två veckors uppsägningstid. Cirka 90 procent av de anställda nappade på möjligheten.
Av de cirka 60 tjänstemännen sas 15 personer upp den 26 juli, 15 fick fortsätta att vara anställda av Element Six fram till årsskiftet och de övriga anställda fram till 26 januari 2016.
Som ”plåster på såren” erbjöd företaget 100 000 kronor till alla kollektivanställda, oavsett anställningstid, med motiveringen att man ville vara rättvis. Fast tjänstemännen fick en månadslön per fullbordat anställningsår med ett tak på 6 månadslöner. Det ledde till en del ifrågasättanden och diskussioner.
Nu är vi en bit in i december. Företaget monteras ned bit för bit. På baksidan lastas maskiner ut, men dit får vi inte gå.
Så kallade ”lead operators” från de andra fabrikerna i Sydafrika och på Irland har varit på besök för att försöka lära sig hur allt fungerar så att produktionen ska kunna fortsätta på de andra fabrikerna. De har blivit väl mottagna.
– De har kommit hit med en stor oro, nästan trott att de skulle få stryk, men de har blivit väl omhändertagna. Vi inser att det inte är deras fel. De får det säkert nog jävligt senare, säger Olle Karlsson, klubbordförande för Unionen och tjänsteman på utvecklingsavdelningen som jobbat på Element Six i 36 år.
Han och hans kollegor tror att det blir tufft för fabrikerna på Irland och i Sydafrika att axla manteln.
– Vi har haft personal från oss som varit hos dem och hjälpt till. De har märkt att de har det kämpigt att få till produktionen och kvaliteten, säger Robert Lindgren, skyddsombud och reparatör på verkstad med 25 år i företaget.
– Det är inte konstigt. Det är svåra processer att bemästra. Det som däremot är konstigt är att man lyckats övertyga de som bestämmer att det här är lätt. Man har inte gett dem tid att lära sig hur det fungerar. Det är ett hantverk. Jag tror inte att de förstått hur duktiga vi har varit här, säger Erik Rosenbaum, tjänsteman som jobbat i nästan tre år på utvecklingsavdelningen.
Olle Karlsson menar att eftersom de ”lead operators” som varit i Robertsfors och lärt upp sig bara är bemannings- eller viss tidanställda tar fabrikerna i Sydafrika och på Irland stora risker.
– De har ställt sig i den sitsen att de personer som kan det här inte har ett fast jobb och därmed aktivt letar efter nya jobb.
Trots att de borde vara bittra och sura så lyser yrkesstoltheten igenom. Oron för att produktionen inte blir bra på de andra fabrikerna är stor. Men man vill överlämna med stil.
– Det är fortfarande kul att jobba. Vi kör in i kaklet och lämnar skutan med flaggan i topp, säger Olle Karlsson och fortsätter:
– Jag tror att de kommer att få problem med produktkvaliteten och volymen på de andra fabrikerna. Och vi gör det lite svårt för dem. Vi håller ut in i slutet. Om vi hade tappat greppet totalt på slutet hade det varit enkelt att göra det lika bra.
Den 26 januari gör Olle Karlsson sin sista dag. Han är inte särskilt oroad över framtiden.
– Det löser sig på det ena eller det andra sättet. Jag har börjat titta på att starta eget ihop med några från utvecklingsavdelningen.
Robert Lindgren har kontrakt till mars månads slut.
– Jag söker jobb och har påbörjat en plan för att starta eget.
Inget svidande magsår av oro?
– Nej, det är jag för gammal för. Det ordnar sig, säger Robert Lindgren och ser verkligen obekymrad ut.
