Han och sonen Robin Gyllengahm har precis börjat sin inskolning i företaget hos Maritha Granlund. Det är en del att gå igenom.
Maritha har jobbat i branschen sedan 1987. Hon började först på halvtid hos ett liknande företag i Skellefteå och skötte ekonomin.
– Jag ville vara lojal. Om jag såg att de anställda hade mycket att göra så ville jag underlätta. Så jag började ta telefonen och beställningar åt verkstaden, berättar Maritha.
En av mekanikerna kallade ut henne i verkstaden när det dök upp något särskilt intressant som hon borde lära sig.
– Det kunde vara likströms- eller släpringade motorer som har koldrift. Jag blev intresserad för jag ville jobba och ha något att göra.
Snart hade hon tagit över hela ekonomin. Sedan slutade en säljare och Maritha hoppade in. Det var inte helt lätt i den branschen.
– På den tiden var det väldigt indelat i manligt och kvinnligt. Jag är själv fostrad i den andan. Så jag har inte tagit illa upp för att folk inte trott mig om att sälja en motor. Men nu är det tvärtom, nu är det mig de vill prata med, säger hon och ler.
För 15 år sedan ringde den förra ägaren på Elmotorcentralenoch frågade om Maritha var intresserad av att ta över hans firma.
– Jag var inte så pigg på det från början. Jag var 40 år då och barnen hade börjat flytta hemifrån. Skulle jag köra igång med eget nu?
Men det gjorde hon. Med besked.
– De första fyra åren jobbade jag 20 timmar och sov 4 timmar per dygn. I början var jag värre än en smålänning. Jag höll i både försäljning och ekonomi för att ha så lite omkostnader som möjligt. Det sparade många slantar men gjorde att jag aldrig var ledig. Men jag hade kontroll på allt.
Jo, ibland var hon lite småledig. Hon satt på en flotte på Skellefteälven tillsammans med sin man och solade. Med sig hade de två mobiltelefoner med tre linjer kopplade till varje och svarade på samtal.
– Då det inte ringde var jag ju ledig, menar Maritha.
Arbetet har lönat sig. Aldrig någonsin har företaget haft röda siffror. Tvärtom. Senast år 2011 fick Elmotorcentralen ett bronsdiplom för högsta kreditvärdighet.
– Nu får jag hoppas att de som tar över kan fixa trippel A-diplom i silver och guld, säger Maritha och ler lite stolt.
Christer Gyllengahm har drivit företag som anställd sedan 1988. Han var med och byggde upp Bergteamet och drev sedan Delete.
– Nu ska det bli roligt att driva eget med min son innan jag blir pensionär. Det är fantastiskt spännande, en intressant bransch. Visst har jag idéer om att växa men först ska vi lära oss branschen.
Han berättar att Maritha jobbat mycket själv och aldrig riktigt hunnit utanför väggarna. Nu kommer sonen Robin att bli platsansvarig, eller nya Maritha om man vill uttrycka det så. Christer kommer att satsa på att vara ute mycket och sälja in företaget.
– Trots ingen marknadsföring har företaget varit hälsosamt i många år. Så jag ser en stor potential, säger han.
Far och son går runt på företaget med Maritha och kollar in motorer, pumpar och andra objekt som står på verkstaden. Elmotorcentralen säljer nya motorer, pumpar och växlar och renoverar gamla. Det är exempelvis motorer som används till transportband i industrin, till vedkapar, garageportar – kort sagt allt där det snurrar.
– Vi har jour dygnet runt. Inom industrin kostar det stora summor att stå stilla. Likaså kan flera hundra kreatur bli utan vatten om pumpen gått sönder, säger Maritha.
De spanar in en gruvmotor till ett borraggregat som mekanikern Christer Lindqvist lindar om. Sedan ska den lackas om och få fin etikett med Elmotorcentralens kontaktuppgifter på.
Christer och Robin Gyllengahm suger i sig all kunskap de bara kan. Maritha kommer att stanna i ett år för att lämna över, sedan får hon se vad som händer. Inget är bestämt än.
– Men jag har stora förhoppningar på dessa två. Det kunde inte bli bättre, säger hon.
De första fyra åren jobbade jag 20 timmar och sov 4 timmar per dygn. Förr var jag värre än en smålänning.