Så många industrijobb försvann i Västerbotten mellan år 2000 och 2013.
År 2000 arbetade omkring 9 000 personer med tillverkning och utvinning i Skellefteå, Norsjö, Malå, Robertsfors, Arvidsjaur och Arjeplog kommuner. 2013 var siffran nere i knappt 7 500 personer. Det visar statistik från SCB som Norran sammanställt.
Flest jobb försvann under den djupa lågkonjunkturen 2008–2009. Därefter har läget stabiliserats.
För Bo Gustavsson, analytiker på arbetsförmedlingen i Västerbotten, kommer inte siffrorna som någon överraskning. Snarare hade han väntat sig att fler jobb skulle ha försvunnit.
– I mina öron låter det som att företagen är fast beslutna att behålla verksamheten, säger han.
Bo Gustavsson ser flera skäl till att industrijobben minskar. Det viktigaste är att företagen rationaliserar och låter maskinerna göra jobbet.
– Prio ett för tillverkande företag är att hålla så hög kvalitet och god service som möjligt och att hålla kostnaden per producerad enhet så låg som möjligt.
En annan förklaring är att produktion flyttas till låglöneländer. En tredje är att kringverksamheter läggs ut på entreprenad till olika tjänsteföretag.
Bo Gustavsson bedömer att det är inom verkstadsindustrin som de flesta jobben har försvunnit, medan träbranschen klarat sig bättre.
– Nu har vi också ett stort uppdämt behov av bostäder – i Stockholmsområdet, i Umeå men även i till exempel Skellefteå och Lycksele.
Fredrik Olsson-Spjut, lektor vid Centrum för regionalvetenskap vid Umeå universitet, Cerum, ser samma förklaringar till att industrijobben minskat som Bo Gustavsson.
Han konstaterar också att nedgången i Norranområdet ligger i linje med hur det har sett ut i resten av landet.
– Det var framförallt industrin som tog smällen när efterfrågan försvann. Sedan studsade efterfrågan tillbaka, men man har inte återanställt i den utsträckning som man skulle kunna tro. Man effektiviserade helt enkelt.
Fredrik Olsson-Spjut säger att det generellt är tjänstesektorn som växer idag. Om det då bara finns en typ av verksamhet eller ett stort företag som dominerar i en region blir det svårare att ställa om.
Utan alternativ för människor som blir arbetslösa ökar risken för utflyttning och det är det som händer i stora delar av Västerbotten, enligt Fredrik Olsson–Spjut:
– Vi har halkat efter den nationella utvecklingen. Det har aldrig funnits så många västerbottningar som idag, men vi ligger efter övriga Sverige. Och det är framförallt Umeå som har vuxit i slutet.
Både Fredrik Olsson–Spjut och Bo Gustavsson tror att industrijobben kommer att bli färre även i framtiden. Men det betyder inte att Sverige spelat ut sin roll som industrination.
De konstaterar att industrin står för huvuddelen av Sveriges export och att det i sin tur är grunden till mycket av den välfärd vi har idag.
– Man får heller inte glömma att industrin har förändrats. Man gör inte samma saker som för hundra år sedan. Till exempel kombinerar man produkter och tjänster för att utvecklas, säger Fredrik Olsson-Spjut.
Så industrin är fortsatt viktig även om den inte sysselsätter lika mycket folk som förr?
– Det är min bild. Samtidigt vill man ha duktigt folk och då måste samhället vara attraktivt för att locka folk som vill bo där. Det ska vara kul att bo i Norrland och Skellefteå.
– Man måste locka både män och kvinnor som vill verka i miljöerna och då måste det finnas en tjänstesektor, kultur och allt annat vi vill ha. Attraktiva regioner är en grund för industrin.
Man får heller inte glömma att industrin har förändrats. Man gör inte samma saker som för hundra år sedan.
