När Café på Bit flyttat till sin nya lokal tvärs över gatan, då blev det uppenbart att det var någonting som hade dolt sig i bakgrunden. I de inre environgerna har ett stort gäng jobbat på utan att synas. Men nu går det inte att dölja längre. Man ser det tydligt genom fönstret mot gården.
När våra nyaste prylar omvandlats till glödhet retro om 50 år eller så, då har säkert en och annan kvar en taklampa som är bara så 2015. Med vördnad i rösten kommer retroexperter förklara att det är en äkta ÅT-lampa, tillverkad av RePike AB i Skellefteå. Det har faktiskt gått två år sedan Anki Säll och Ulrika Hjonequist tog tjänstledigt från sina respektive jobb hos Skellefteå kommun och startade eget. Än i dag minns Ulrika hur det fladdrade i magen den där dagen då de steg in i den 480 kvadratmeter, fullkomligt tomma, lokalen på Storgatan 31. Här skulle de starta sitt arbetsintegrerade sociala företag.
Hittills har ett 50-tal personer deltagit i verksamheten. Åldersspannet är stort, från 16 till 65. Det är allt från skoltrötta ungdomar till fullvuxna som blivit uppsagda från sitt gamla jobb. Nyanlända, långtidsarbetslösa och personer som hamnat i Fas 3 kommer också hit. Under de första veckornas introduktion får man träffa Ulrika som ställer en massa frågor om allt möjligt för att ta reda på vad var och en kan, vill och är bra på. Det senare kan ta lite tid att luska ut, för självkänslan brukar sällan vara på topp.
Och så får alla träffa Anki förstås, som är den som har kontakt med företagen.
– Vi tar emot personer som kommer via Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Här får man prova på olika tekniker, förklarar Ulrika. Vi har en butik för återbruk, tar emot legoarbeten från olika företag, bland annat Franke. Vi tillverkar egna saker, lagar och fräschar upp skänkta föremål som säljs i butiken.
En av dem som jobbar med affären är Tomas Almqvist, tidigare handledare på Solkraft. På RePike har han inte bara utvecklats till en allt-i-allo som hugger i där det behövs. Han har öga för gamla grejer också.
– Det blir att sitta en hel del framför datorn för att kolla upp stämplar och priser.
Anki har ständigt öronen på vid gavel för att snappa upp alla problem företag kan få. För om det finns problem någonstans, då borde det gå att hitta en lösning. Och går det att hitta en lösning, då går det kanske att skapa ett helt nytt jobb som skulle kunna passa någon av alla dem som arbetar på RePike.
– Vi har så otroligt många idéer, säger Anki förtjust. Och så har vi förhandlingar på gång, men vi berättar inte med vilka.
Det handlar inte bara om att ta reda på vad var och en är bra på. Det gäller också att göra den personen anställningsbar på en arbetsmarknad som inte bara blir allt kärvare utan också allt svårare att passa in på.
Upp till 20 veckor får man lov att stanna hos Anki och Ulrika. Under den tiden kan det hända mycket, till exempel kan man få jobba på Boulehallens café som drivs av just RePike. En form av arbetsträning i verkligheten, för stundtals kan det vara rätt stressigt där.
– De som finns hos oss kan till exempel börja studera efteråt, få praktik eller få ett jobb hos ett företag. Men det finns också de som stannar kvar. Det har hänt att någon har startat ett eget företag och valt att ha sin arbetsplats hos oss.
Den som får hänga med Anki och Ulrika på en guidad tur i butiken, i den kreativa ateljén och i det stora utrymme som hyser ett antal arbetsplatser, drabbas snabbt en känsla av gränslöshet. Här kan vad som helst hända. Gränslöshet i tanken är en förutsättning för att lyckas skapa nya jobb som skapar nya inkomster.
– Arbeta och försörja sig själv, det vill alla, säger Anki.
Så är det på individnivå. Men företagets ägare nöjer sig inte bara med det. För dem handlar det lika mycket om att se till helheten. Till samhällsnyttan i stort och hur försörjningsbördan ska fördelas i framtiden.
– Idag försörjer en person 2,25 personer. Det vill säga sig själv plus 1,25 till, och man räknar med att den siffran ska öka. Vi vill minska den.
Inger Ödebrink