Det säger handläggaren Kerstin Gustafsson, på enheten för prövning och regelgivning. Enligt henne finns en oro när det gäller utsläppen av svavel till luft, men även utsläppen av metaller och miljöfarliga organiska ämnen till vatten samt läckagen från deponierna.
– Vi är oroliga nu och har varit det länge, framför allt när det gäller halterna av föroreningar i marken. Deponerat farligt avfall kommer så småningom att hamna i underjordsdeponin, men det kommer att ta närmare 15 år innan allt avfall har flyttats, säger hon.
När det gäller utsläppen av svavel hade Naturvårdsverket velat se att de minskade från högst 4500 ton per år till högst 1600 ton per från 2017. Utsläppskraven hamnade till slut på 3500 ton per år från 2019. I ett yttrande till domstolen gör myndigheten bland annat en jämförelse med en liknande anläggning i Tyskland som har mindre utsläpp.
– Rönnskärs villkor innebär cirka tre gånger högre utsläpp per ton producerad koppar än vad den tyska anläggningen klarar av. Det borde vara möjligt att minska det mer om man använder bästa möjliga teknik, säger Kerstin Gustafsson.
När det gäller utsläpp till vatten har Naturvårdsverket synpunkter på problemet med höga halter av kadmium i hamnbassängen och bromerande flamskyddsmedel. Här har inga slutliga utsläppsvillkor satts i tillståndet. Istället blir det en prövotid med utredningar för att så småningom slå fast utsläppskrav.
– När det gäller kadmiumutsläppet så är det väldigt högt för Sverige och det kan påverka allt liv i recipienten. När det gäller flamskyddsmedel ser det inte bra ut, säger Kerstin Gustafsson.
I verkets överklagan i tillståndsprocessen i september 2013 står att läsa att det bromerande flamskyddsmedlet PBDE förekommer i fisk från hamnbassängen med en halt som är 1600 gånger högre än EU:s miljökvalitetsnorm för ämnet i biologiskt material.
– Att allt elektronikskrot kommer under tak från 2015 kommer nog att förbättra läget. Men hittar man höga halter i biologiskt material tar det lång tid innan det försvinner. Det är svårnedbrytbart och ackumuleras i levande organismer, säger Kerstin Gustafsson.
Naturvårdsverket fick inte heller igenom sina krav på villkor för hur mycket föroreningar som får läcka ut ur underjordsdeponin.
– Vi hade velat säkerställa redan nu att det blir så bra och tätt som möjligt. Vi ville ha ett villkor för tätheten och en mer grundlig utredning, säger hon.
Däremot är hon nöjd med att de fick gehör för energieffektiviseringskrav.
– Det här är ju en typ av verksamhet som gör av med mycket stora mängder energi, säger hon.
Energiförbrukningen 2012 var 1 870 gigawattimmar eller motsvarande energiförbrukningen för cirka 82 000 villor.
Frågan om bankgarantin på 760 miljoner kronor för att efterbehandla området är ännu inte avgjord. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket hade synpunkter på vissa formuleringar i villkoren.
Vad tycker ni om summans storlek?
– Den baseras på bolagets egna utredningar och är det bästa vi har att gå på. Men summan är provisorisk och det kan hända att den ändras om uppgifter om kostnaderna ändras. Bolaget har fått utredningsuppdrag att undersöka föroreningar i mark, vatten och sediment. Om resultatet ser bättre eller sämre ut än bolaget tidigare bedömt skulle det kunna påverka säkerheten. Jag tror det kommer ett beslut snart om garantin, säger Kerstin Gustafsson.
Här kan du läsa mer om tillståndsprocessen och Naturvårdsverkets yttranden.
När det gäller kadmiumutsläppet så är det väldigt högt för Sverige.
