Ida Karlsson och Anton Häggström fann både varandra och framtidsjobbet på naturbruksgymnasiet i Burträsk. Nu arbetar de ihop i skogarna runt Norsjö och Malå varje dag.
Ida och Anton är båda 23 år och bor i Norsjövallen. När Norran besöker dem är de ute med skördaren och skotaren vid Grundträsk, i gränstrakterna mellan Norsjö och Malå kommuner.
Det är en strålande septemberdag när hösten visar sig från sin mest färgsprakande sida.
– Jag trivs bra i skogen. Det är frisk luft och grönt och fint, säger Anton. Vägskäl
Han kommer ursprungligen från Balsjö utanför Bjurholm, och med en pappa som både har jordbruk och skog var det kanske inte så konstigt att han hamnade här.
Ändå har det varit några vägskäl under resans gång: Skulle han bli bonde eller köra maskin och skulle han i så fall välja vägverkets eller skogsbrukets maskiner?
– Maskiner kändes roligare än djur. Och att arbeta på vägen känns inte som en trygg miljö. Bytte spår
Ida växte upp i Moren, Norsjö, och var tidigt ute i skogen med en pappa som var egenföretagare i yrket. Men inte heller för henne var det självklart att hon skulle välja den här banan.
Efter nian började hon på omvårdnadsprogrammet i Norsjö.
– Men efter ett år sa jag nej. Jag vill till skogen, där jag kommer ifrån. Naturbruks
I stället blev det naturbruks i Burträsk – ett bra val på flera sätt. Det var ju där hon träffade Anton.
Numera är han inte bara hennes sambo, utan även hennes arbetsgivare och arbetskamrat. Sedan ett par år tillbaka driver Anton nämligen företaget Slimcut Forest, där Ida är den enda anställda.
Tack vare att de kör enkelskift på maskinerna följs de också till och från jobbet varje dag. Det känns som en bra lösning – dels vet de att maskinerna fungerar när de kommer ut i skogen, dels är det praktiskt och bra för miljön. Gott om jobb
Och visst – det funkar bra att både bo och jobba ihop.
– Vi har då inte slagit ihjäl varandra än, säger Ida och skrattar.
Jobb har de också – hur mycket som helst. I och med att Anton och Ida har gallringsmaskiner blir det sällan stillestånd.
– Gallringar finns det överallt. Och våra grejer tar sig lättare fram på svaga marker än stora och tunga maskiner, konstaterar Ida. Framtidspris
Hon och Anton kör åt Norra Skogsägarna. I våras fick de extra uppskattning av uppdragsgivaren, när de belönades med Norra Skogsägarnas framtidspris vid föreningsstämman i Skellefteå.
Priset fick de för att de är goda förebilder för andra unga som funderar på att börja i skogen.
– Det kändes hedrande. Jätteroligt också att få visa upp företaget, säger Ida. Är det ovanligt att unga startar företag i skogsbranschen?
– Jag tycker att det har blivit mer och mer. Förr var det bara gamla veteraner som var ute, nu är det fler unga som vågar starta. Och det behövs.
– De gamla går i pension och slutar. Någon måste ta över, annars förfaller skogen.
Vi har då inte slagit ihjäl varandra än.
