Får ej användas vi har inte bildrättigheter Foto: Lars Andersson.
Per-Martin och Lars hade en pappa, P-E, som var välkänd entreprenör i Skellefteå. Han köpte Västerbottens första grävmskin och byggde om en ladugård på Tubölegatan till reparationsverkstad, som även var Par-Martins och Lars ”fritids och hobbyrum”.
När kommunsammanslagningen gjordes för 50 år sedan återtog Skellefteå kommun mycket i egen regi, vilket det gav mindre utrymme åt de små entreprenörerna.
– Då pappa fick hälsoproblem tog vi över firman. Vi gillade utmaningar och provade nästan allt och byggde egna utrustningar för att göra speciella jobb.
Bröderna Holmgren insåg att de måste vara innovativa. Brorivningar längs norrlandskusten var lönsamma och ledde dem till industririvningar.
Boliden uppskattade deras tjänster och Rönnskärsverken blev en stor kund.
Per-Martin skötte främst entreprenaderna. Lars skötte verkstaden och vid sidan av familjeföretaget hade han företaget Robotsystem AB i Skellefteå och tillverkade där styrsystem för automation som bland annat levererades till Saab Scania.
Vid ett driftstopp på blyverket observerade Per-Martin arbetet: två arbetslag på fyra man bytte av varandra och i full skyddsutrustning kröp de in via inspektionsluckor för att bila bort blyslagg för att ersätta skadat tegel. Blyslaggen var hård som betong och seg.
– Jag föreslog platschefen att vi kunde göra jobbet på halva tiden och efter redovisning av arbetsmetod fick vi jobbet till nästkommande driftstopp, säger Per-Martin.
Ugnen var cirka 60 kvadratmeter och låg på andra våningen och utanför fasaden låg den så kallade katastrofgropen dit smält bly kunde rinna.
Sagt och gjort. En bro byggdes över den så kallade katastrofgropen och ett hål togs in i väggen.
– På en liten bandtraktor hade vi monterat en hydraulisk slaghammare. Med den larvade vi in i ugnen och bilade. Sedan ut med den, montera på skopa och bära ut slagg.
Sedan skedde utvecklingen steg för steg. Vid nästa driftstopp var det PH 710, en ombyggd borrvagn från Boliden, som vägde 7,1 ton. Den var elhydrauliskt driven och fjärrstyrd med kabel.
– Efter den rivningen insåg jag behovet av en kompakt rivningsmaskin som kunde ta sig in genom trånga öppningar och maskinellt göra jobb där andra jobbade manuellt. Vi hade sett hur fysiskt slitsamt jobbet var och nu kunde vi minska undvika vibrationer, avgaser, damm och rasrisk.
– Lasse tände på idén och konstruerade den kompakta rivningsroboten Mini-Max PH 250. Den hade bland annat en tredelad arm och där två cylindrar kunde köras med en manöver och erhålla ett linjärt utskjut, vilket är bra vid bilning. Den maskinen från 1976 ser i princip ut som Brokken idag.
Per-Martin och Lars såg affärsmöjligheterna i produkten, men de var före sin tid in på en då omogen marknad.
Då kom Börje Hedlund in i bilden, såg maskinen i jobb och förstod affärsidén. Han hade ett annat konkurrerande rivföretag i Skellefteå. Tillsammans startade trion Rivteknik.
– Vi sålde inte maskinen de första åren, vi var entreprenörer som gjorde svåra rivningsjobb, verkligheten blev Mini-Max testbana. Rivteknik fick fem dotterbolag över hela landet, där den lokalt ansvarige också blev delägare.
Till slut fanns det en koncern runt MiniMax, som rivningsroboten hette, fram till den blev Brokk 1982.
Holmhed Systems var moderbolaget som också skötte försäljningen. P.E. Holmgren AB hade tillverkning och utveckling och Rivteknik var entreprenadfirman.
Ett första genombrott kom 1981. Per-Martin har en bild från den tiden då han pratar med en synnerligen glad industriminister, Nils G Åsling. Då hade rivningsroboten rivit den forskningsreaktor vid KTH som AB Atomenergi/Studsvik byggt.
– Efter det fick vi en inbjudan till USA och Seattle dör vi fick frågan hur vi tänkte. Det här var efter Harrisburgolyckan och gav oss en bra status.
Ännu ett genombrott kom i USA 1983. Då användes Brokk vid rivningen av Holland Tunneln som går under Hudson River, vilket uppmärksammades stort av branschmedia
Per-Martin själv flyttade över med familjen ett år, 1984-1985.
– Vi tog över duktiga maskinister från Skellefteå gjorde demonstrationer på arbetsplatser som ledde till uthyrning, som ledde till försäljning. Vi sålde ett 50-tal maskiner på USA.
Brokk/Holmhed Systems hade blivit ett namn att räkna med internationellt.
Tio år av hårt arbete började dock ta ut sin rätt.
– Jag var sliten då vi återvände hem från USA, säger Per-Martin.
Det slutade med att ägartrion sålde Holmhed Systems till AC invest, först 49 procent och sedan resterande 51 procent.
I dag är Brokk en del av Lifco-koncernen där Carl Bennet är huvudägare.
– Det är jätteroligt att det finns kvar i stan och det får vi tacka Carl Bennet för, säger Per-Martin Holmgren.
Med facit i hand ser Per-Martin med glädje tillbaka på tiden med Brokk.
- Börje var en skicklig entreprenör som kunde ta folk på ett bra sätt. Lars var en duktig tekniker och jag var nåt mittemellan med kanske för många idéer.
-------------------------------------------------------------------------------------
En vecka senare. Plats: Brokk på Hedensbyn.
Per-Martin Holmgren besöker samtidigt med Norran företagets huvudkontor där Brokk har design, konstruktion, inköp, marknadsföring, försäljning, montering och test.
I dag har koncernen 280 anställda, varav de senaste 30 tillkom i och med förvärvet av Aquajet i november 2016. Aquajet tilllverkar vattenbilningsrobotar.
85 personer jobbar i Skellefteå, varav cirka hälften i produktionen. Totalt har Brokk drygt 5000 kvadratmeter yta i Skellefteå.
Men många fler sysselsätts lokalt i och med att underleverantörerna också finns kring Skellefteå.
– För varje industrijobb skapas nästan tre jobb totalt. Vi försöker ha lokala leverantörer. Vi satsar på kort ledtid och hög kvalitet. Ju närmare du är desto snabbare kan du leverera, säger Brokks platschef Staffan Larsson.
Rivningsroboten är fortfarande tämligen lik den som togs fram för 40 år sedan. Trearmssystemet, som gjorde den så flexibel, gäller än i dag.
Urbrokken hade en hydraulhammare och en skopa. I dag är redskapen fler som betongsaxar, kapsågar, fräsar, med mera.
– Brokk är fem gånger effekltivare än en grävmaskin, berättar Staffan Larsson.
Genom åren har det funnits en logik i hur Brokks rivningsrobotar är döpta. 710 var pionjären, den som användes i blyugnen på Rönnskär. Den vägde 7,1 ton.
Sedan kom t ex 250 som vägde 2,5 ton, och så vidare. Det har följt med.
– Vi har tittat på namnsättningen och den ska så nära som möjligt vara kopplad till den gällande vikten, säger marknadföringschefen Eva Skinner.
I dag finns den det sju olika grundmodeller, varav några också kan fås i dieselutförande. Utöver det jobbar företaget också mycket med specialanpassade robotar. Det finns 7000 exemplar ute av Brokks rivningsrobotar på världsmarknaden.
Användningsområden är många. Kärnan är bygg/rivning, som står för hälften av försäljningen, gruvor, samt processindustri. Nya nischer har tillkommit som tunnel och ”rescue and security”, som bland annat handlar om minröjning. Inom Kärnkraft användes Brokkmaskiner bland annat i Fukushima.
Brokk finns representerat i 60 länder och rivningsrobotarna är levererade till över 100 länder
– Vi arbetar hela tiden på att hitta nya affärsområden. Vi arbetar nära våra kunder och kommer oftast fram till nya saker tillsammans, säger Eva Skinner.
2016 var ett intensivt år för Brokkoncernen. Tre nya maskiner lanserades och 40-års jubileet markerades bland annat med en gulstämpel med en jubileumslogotyp på alla maskiner.
Och fortsättning följer. Just nu används Brokkrobotar vid byggnationer av tunnelbanor i Qatar där fotbolls-VM ska hållas 2022.
– Bara fantasin sätter stopp för våra möjligheter, säger Staffan Larsson.