Har du den bilden, då måste jag tyvärr säga att du är behäftad med starka fördomar och en föråldrad uppfattning om gruvor i allmänhet och om gruvarbetare i synnerhet. Du är i akut behov av att skaffa dig ny kunskap!
Gruvindustrin har förändrats, och det rejält. Idag ska en gruvarbetare kunna köra tunga fordon, serva högteknologisk utrustning, förebygga skador på miljön och vara kreativ och givetvis vara intresserad av berg och mineraler.
Man jobbar för jämställdhet och i annonserna är det kvinnorna som frontar.
Men hur går det då med genusperspektivet i industrin?
Jodå. Kvinnorna börjar ta plats, även om det går ganska långsamt.
Lennart Gustavsson, ordförande i Georange, far runt och träffar branschfolk. Han säger att man inom industrin i stort uppmärksammat problemet och att man arbetar mycket aktivt och hårt för att få in mera kvinnor i alla branscher.
För tungt jobba i industrin? Nej, säger Lennart Gustavsson, det är inte problemet. Det sitter i tradition. Att arbeta i hemtjänst och vård är tyngre, rent kroppsligt, än att jobba i exempelvis gruvan.
Genusperspektivet är något som ständigt måste förnyas, påminnas. Det är färskvara. Och måste vinnas varje dag.
Och så detta med våra egna bilder av hur saker och ting förhåller sig. Vem som ska göra vad och hur. Alla dessa föreställningar som har sin bas i kultur, tradition och värderingar.
Så sent som 1978 blev det tillåtet för kvinnor att arbeta under jord och den första kvinnliga underjordsarbetaren anställdes i Kiruna gruva.
Allt händer inte på en dag.
Vi försöker hitta jämställda perspektiv. Vi försöker medvetet hitta balans i våra artiklar, låta kvinnor och män komma till tals i samma utsträckning. Ibland lyckas vi bättre, ibland sämre.
Precis som det är i vardagen, med våra bilder, uppfattningar och normer.
Vi jobbar på det. Varje dag. Som färskvara.
Att arbeta i hemtjänst och vård är tyngre, rent kroppsligt, än att jobba i exempelvis gruvan.