Året var 1995 och Peter Karlstén drev en mindre livsmedelsbutik i formen av handelsbolag. Vid den här tiden konkurrensutsatte de stora kedjorna varandra genom priskrig, vilket slog hårt mot de mindre butikerna vars omsättning till stor del bestod av basvaror, produkter med redan låg förtjänstmarginal. Butiken gick omkull och där startade en lång resa med både personliga och affärsmässiga nederlag.
– Jag var 28-29 år gammal och förstod inte konsekvenserna av att gå i konkurs. Eftersom jag drev företaget i handelsbolag blev jag personligt ansvarig för bolagets skulder. Det fick konsekvenser på min dagliga, personliga ekonomi och även mitt privatliv, säger Peter.
Han stod utan pengar och med räkningar som skulle betalas. Äktenskapet med mamman till Peters två äldsta barn sprack. När ett Peter fick ett nytt jobb som resande säljare stötte han på nya problem. Något kreditkort eller lån till en bil, två saker han behövde i sitt nya jobb som resande säljare, fick han inte på grund av sina betalningsanmärkningar.
– Det var tufft att med två små barn i slutet av månaden inte alltid ha mat på bordet eller inte kunna få ett elabonnemang. Jag fick en känsla av att vara livegen och kände mig oerhört ensam och utsatt, berättar han.
Peter Karlstén har alltid beskrivit sig själv som en estradör. En person som vågar ta plats och trivs med att vara i centrum. När konkursen slog till förändrades han:
– När man förlorat ett slag eller lidit ett nederlag av den typen jag gjorde så upplever man det som att folk tisslar och tasslar. Det står i tidningen och då vet ju hela världen det. Tycker man. I efterhand har jag naturligtvis insett att världen inte kretsade kring mig där och då och att det inte var så att folk såg igenom mig så fort jag visade mig utomhus. Men det är den känslan man har. Känslan av att det är det enda folk i stan pratar om.
Vändpunkterna i Peters historia är egentligen två. Den ena kom utifrån ytterligare ett nederlag.
– I mitt fall var inte kontantskulden så vansinnigt stor utan mitt problem var de eskalerande räntekostnaderna. 2003 ansökte jag om skuldsanering och fick nej. Där och då var det tungt och jag hade svårt att se att jag någonsin skulle kunna bli skuldfri, säger Peter Karlstén.
Men skam den som ger sig. Peter tog nya tag och vände sig till alla fordringsägare och lyckades förhandla bort räntorna och fick lägga upp en avbetalningsplan.
– Alternativet var att jag begärde mig i personlig konkurs men jag ville verkligen göra rätt för mig. På så sätt så lyckade på åtta år göra mig skuldfri. 2011 betalade jag min sista räkning till kronofogden och gissa den glädjen, säger Peter med ett leende.
Den andra vändpunkten var när han träffade Ann-Katrin. Kvinnan han träffade tre år efter konkursen och som han idag lever med. Det var Ann-Katrin som fick Peter att inse att livet går vidare oavsett konkurs och skulder och han menar att det är tack vare henne som han lyckades ta sig ut på andra sidan.
– Hon är mitt allt och har betytt extremt mycket för mig. Det är inte jag som jag blivit skuldfri. Det är vi. Även om hon inte haft betalningsanmärkningar och skulder till kronofogden har hon varit drabbad. Alla former av abonnemang eller ekonomiska åtaganden har hon stått för. När vi köpte hus så var det i själva verket hon som köpte eftersom det inte fanns en bank som ville ta i mig. Men vi är ett team i både med och motgång och utan henne hade jag aldrig satt i gång Gate 88. Det här företaget är frukten av alla beslut vi tagit gemensamt genom åren, säger Peter Karlstén.
Först tretton år efter konkursen kom han ut på andra sidan och ytterligare fem år gick innan han vågade bli företagare igen och han har lärt sig mycket av sin resa.
– En klok man lär av andras misstag, en dåre av sina egna. Det finns ingen anledning att göra misstag om det finns andra som redan gjort dem åt dig. Bolag som startas ska vara aktiebolag och inte handelsbolag, det är min övertygelse. När jag rådger eller föreläser för blivande företagare så är en av mina första frågor vilken bolagsform de tänker sig. De som pratar om handelsbolag avråder jag och säger åt dem att istället spara ihop pengar till ett aktiekapital. En konkurs ska inte vara slutet för en entreprenör det ska möjligen vara ett tillfälligt stopp. Hade jag kunnat hade jag naturligtvis velat undvika att gå igenom en konkurs, men jag vill heller inte vara utan den erfarenheten. Den har hjälpt mig mycket och gjort mig och Gate 88 till vad det är i dag, avslutar Peter Karlstén.
Mattias Åkerlund/ Affärsliv 24
