Enligt Lars E O Svensson har banken inte uppfyllt sina mål om stabila priser och en långsiktigt hållbar arbetslöshet, då direktionen under riksbankchefen Stefan Ingves har fört en för stram penningpolitik i syfte att få ned riskerna med den höga skuldsättningen bland hushåll.
- Hushållens skuldnivå borde inte bli ett nytt mål för Riksbanken, säger Svensson på en konferens anordnad av Riksbanken för att högtidlighålla att inflationsmålet fyller 20 år.
Lars E O Svensson beräknar att arbetslösheten i dag skulle ha varit drygt 1 procentenhet lägre om reporäntan fått ligga kvar på 0,25 procent sedan 2010. Och inflationen skulle troligen, enligt Svenssons beräkningar, ha legat på eller nära inflationsmålet på 2 procent i stället för väsentligt lägre.
Men, till stor del på grund av oro för hushållens skuldsättning, höjde Riksbankens majoritet i stället räntan till 2 procent för att därefter sänka den igen ned till dagens nivå på 1 procent.
Detta kan enligt Svensson beräknas ha dragit ned skuldsättningsnivån bland hushållen från 177 till 174 procent av de disponibla inkomsterna.
- Det är en negligerbar effekt, säger han.
Lars E O Svensson har vid upprepade tillfällen sedan 2010 opponerat sig mot räntehöjningar och även pläderat för större räntesänkningar än majoriteten i Riksbankens direktion har enats om.
- Personligen är jag inte så glad över att vi ligger så mycket under inflationsmålet i det här läget. Min ambition är att få upp inflationen mot målet och gärna så fort som möjligt, säger vice riksbankschef Karolina Ekholm.
TT: Har inflationsmålet blivit irrelevant efter finanskrisen?
- Så uppfattar inte jag det. För mig är det själva grundbulten till vad vi håller på med.
Riksbankschefen Stefan Ingves, håller inte med om kritiken mot de 20 åren av penningpolitik med ett inflationsmål på 2 procent
- I det stora hela har det ju fungerat väl, särskilt om man beaktar hur det såg ut i början och mitten av 1990-talet. Med facit i hand har det här varit en framgång.
Han hänvisar till beräkningar som visar att inflationen rensat för ränteeffekter i snitt har legat på 1,8 procent under större delen av perioden.
- Det är inte så lätt att fininställa detta, säger han, när TT påpekar att det i flera år har avvikit på nedsidan.
TT: Hade du varit lika bekväm med en avvikelse uppåt för inflationen?
- Det är svårt att avgöra. Det beror hemskt mycket på vad det är som genererar avvikelserna.
Nästa penningpolitiska möte äger rum i början av juli. Det är in i det sista osäkert om det blir en räntesänkning då. Det faktum att Riksbankens direktion sedan slutet av maj har två helt nya ledamöter, bankekonomen Cecilia Skingsley och professor Martin Flodén, gör det svårare än vanligt att förutsäga beslutet.
Det har inför det penningpolitiska mötet kommit blandade siffror, enligt Karolina Ekholm, som reserverade sig mot majoritetens beslut att lämna reporäntan oförändrad i april.
- Vissa saker ser starkare ut än vad vi lade in i vår senaste prognos och vissa saker ser lite svagare ut. Återigen måste vi sätta oss ned och göra en sammanvägd bedömning och det gör vi inte förrän det är skarpt läge, säger hon.
Hon pekar bland annat på att BNP-siffran från första kvartalet var starkare än väntat.
- Men mycket var drivet av lager och investeringarna såg dåliga ut och det talar emot att det är en väldigt stark utveckling.
- Arbetslösheten har kommit in något högre än i prognosen och inflationen något lägre. Det är sådana saker som inte ser så bra ut, tillägger hon.