Den första brosopen var en vanlig typ som du köper på en vanlig affär. Men Elisabeth var inte helt nöjd.
– Ska det inte gå att göra en rejälare ställning i smide som också är lite snyggare? tänkte hon.
Så det gjorde hon. Vänner och bekanta imponerades och ville ha en egen. Så hon gjorde några till. Så kom sommaren. Sopställningen plockades bort. Det blev så tomt på dess plats så Elisabeth gjorde en blomkorg i smide. Även nu ville vännerna ha en likadan.
Då öppnade hon sommarbutiken SE-produkter. Den var så efterfrågad att hon hade öppet en bra bit in på hösten. En dag när hon kom hem från jobbet stod en hel busslast kunder utanför butiken och ville handla.
– Och barnen var inne och var hungriga. Då kände jag att antingen lägger jag ned det här eller så skaffar jag en lokal i stan och kör på allvar.
Satsa med Ikea
Så blev det. Först i en liten lokal, sedan i den lokal där Lekia numera huserar. Det gick bättre och bättre. Samtidigt var Ikea på väg att etablera sig i Haparanda. I det köpcenter som byggdes upp intill kunde även SE-produkter få ha en butik. Så Elisabeth Johansson sålde sin butik i Skellefteå till ett annat par och gjorde sig redo för den stora flytten och satsningen.
– En vecka efter att jag sålt fick jag veta att jag inte fick vara med i köpcentret i Haparanda.
Vilket antiklimax. Inte heller fick hon köpa tillbaka sin gamla firma, eller starta något konkurrerande. Men Elisabeth grävde inte ned sig för det.
– Jag startade en liten väskbutik intill torget. Väskor, smycken och sjalar är ju det näst roligaste jag vet, säger hon.
Men lokalen var svårarbetad och hade bristfällig ventilation. Efter en segdragen hyrestvist tackade hon för sig och drog därifrån. Efter det fick Elisabeth ett vikariat på Coop.
– Sedan kom jag på att jag skulle göra om lite hemma. Men jag hittade inte så mycket fina saker. Då tyckte jag att det var lika bra att jag startade eget igen. Nu har jag startat här hemma i Tjärn och är min egen hyresvärd, säger Elisabeth och bär in en låda med nya inredningsprodukter.
Namnet är tillbaka
I maj i fjol körde hon igång. Namnet SE-produkter har hon tagit tillbaka.
– S:et står för Stieg-Arne, min man, och E:et står för Elisabeth. Krångligare än så är det inte, säger hon.
Jag startade en liten väskbutik intill torget. Väskor, smycken och sjalar är ju det näst roligaste jag vet.