Förenklat. Blanketten har reviderats och är inte lika krävande att fylla i. Foto: Jeanette Lövgren.
– När vi från polisen pratar med dem så har de fullt upp med annat, de kanske är chockade eller skadade. Då ett domslut kommer är risken stor att de glömt, säger polisen Anna Grönroos.
Hon avslutade i höstas del två i polisens utbildning till barnförhörsledare. Barn i misshandelssituationer är inte målsägande och kan inte ansöka om ersättningen själva. De måste lita till en vårdnadshavare, som glömmer bort det eller kanske inte vill eller vågar.
Att fylla i blanketten kan också kännas tungt.
– Många skuldbelägger sig själva och blanketten blir ett kvitto på att de inte skyddat sina barn. De kanske är rädda eller fortfarande tillsammans med förövaren.
Vanlig brottsskadeersättning betalas i första hand av förövaren, en orsak till att många väljer att inte ansöka.
– De vill inte belasta förövarens ekonomi. Men den här ersättningen betalas av brottsoffermyndigheten.
Det ligger i Barnkonventionens anda att myndigheterna är vaksamma om att barns rättigheter förs fram och följs upp, tycker hon.
Brottsoffermyndigheten utbildar just nu socialtjänsten som brukar ha kontakt med drabbade i ett senare skede än polisen.
– Det känns bra, jag hoppas på ett bra samarbete mellan oss. Det vore förstås förnämligt om advokater också kan puffa för det, men de har ingen direkt skyldighet.
Det bästa vore om en ansökan kunde skickas automatiskt till brottsoffermyndigheten efter ett domslut, tycker Anna Grönroos.
– Man ska inte underskatta värdet av ersättning, det är ett symboliskt plåster på såren och ett erkännande av vad som hänt.
De kanske är rädda eller fortfarande tillsammans med förövaren.